Det är så mörkt och kallt derute,
Och qvällen gömmer jorden i
En kylig vinterluft — men vi
Förtroligt oss kring brasan slute;
Men, som i fädrens sago-tid,
Låt oss till afton-nöje välja,
Att rundt kring laget sagor tälja
Och glömma köld och is dervid;

Ni tvekar ej, ni gillar detta,
Välan! så börjar jag berätta
Om Mäster Lind och Mikael —
Och på en mörk och kulen qväll,
Hvad annat bör än skämtet tala? —
Vår Mickel skulle till Upsala;
Att han behöfde byxor då,
Det kan den döde sjelf förstå.