Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Presten och zigenerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemligheterna hos den tidens spatserkäppar, skulle hållit tio mot
ett att den inneslöt en förträfflig värjklinga.
Och fader Maglow såg ut att mycket väl kunna
bruka äfven så världsliga vapen. Den tidens landtprester
voro inga förvekligade kammarlärde. Och lyckligt att så
var, ty de lefde under sådana tidsförhållanden och hade
vanligen en så bångstyrig hjord att leda, att lagens
hårdhandskar voro säkrare att lita till än evangelii
silkevantar.
Ehuru högsommarens vänaste fägring bredde sin
blomstermatta öfver den vackra, skogrika nejd, där den
vördige prestmannen färdades fram i sakta mak, var det
dock icke svårt att skönja spår, allt för vältaliga spår
efter den krigets hemsökelse, hvarunder hela provinsen
suckade, men särskildt denna bygd, som förhärjades af
både inre och yttre fiender. Här och där mellan den
frodiga löfskogens täta dungar framtittade nämligen öppna
åkertegar, som, ehuru steniga och svårbrukade, dock
plägade vid denna tid skimra i hoppfull grönska; men nu
voro de antingen öfvervuxna af ogräs eller lågo de där
som mörka trädesland. Stugorna, som skymtade fram ur
skogen, sågo bofälligare ut än vanligt, och här och där
framstucko nakna, svärtade skorstenar, visande att vän
eller fiende — och hvem var vän och hvem fiende? —
icke aktat för rof att låta krigets röda hane gala, då det
gick trögt med provianteringen.
Särskildt voro dessa krigets spår talrika i Vesterslöfs
by, som låg uppe på höjden ett stycke till vänster om
vägen, där Maglow nu befann sig. Ja, det rök till och
med ännu ur ruinerna.
Presten höll inne sin häst vid en låg stuga vid vägen,
och vändande sig till en reslig, gråhårig bonde, som satt
på sin trappa och solade sig, frågade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
