Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 3. I lönkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åtföljd af ridefogden Jesper och tre slottsknektar hade
han begifvit sig ut för att fånga zigenerskan och i början
lofvade allt en lycklig utgång, ty de fingo veta att hon
efter mötet med kyrkoherden varit synlig på en stig, som
ledde till Qvittinge, och slöto däraf att hon begifvit sig
hem. Detta bekräftades äfven då de kommo till det i
utkanten af Qvittinge by belägna Pusetorpet, ty genom
stugans fönster sågo de Else sitta i spiseln och steka
rofvor i glöden. De begåfvo sig in och stodo just i
begrepp att binda och släpa ut kvinnan, som därunder
öfveröste dem med skällsord och otidigheter, då plötsligt
bösspipor stuckos in genom fönstren samtidigt med att
en del vilda, till tänderna beväpnade karlar gledo ned
från loftet, där de legat gömda, och anföllo Ryding och
hans män. Ryding var dock för van vid dylika lekar
för att ge sig vid första hugget. Efter en het och blodig
strid, hvarunder två slottsknektar blefvo på platsen, men
många flera snapphanar fingo bita i gräset, lyckades de
tre återstående slå sig ut ur stugan, komma upp på sina
hästar och retirera till Qvittinge by. Därvid hade
ridefogden Jesper fått en kula i benet.
I byn hade Ryding försökt att samla folk för att
ånyo angripa snapphanarne, men flertalet karlar var borta
på arbete och de som anträffades voro modlösa och
vågade icke ge sig i delo med de fruktade friskyttarne.
Det återstod då ingenting annat än att med oförrättadt
ärende begifva sig tilbaka till slottet, huru påkostande
detta än kändes för den gamle soldaten.
Kyrkoherden Maglow, som i likhet med flertalet af
den tidens landtprester var en smula läkekunnig, erbjöd
de sårade sin hjälp. Gamle Ryding hade dock ganska
lindrigt kommit ur leken, och han ville alls inte anlita
pastorns biträde för sina »skråmor», som han kallade det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
