Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 4. Den falske ridefogden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
veterans plikttrogenhet och pålitlighet utförde det vida
vanskligare värfvet att hålla utkik.
Truppen hade för en stund sedan passerat Bjerlöfs
by, där en mängd nakna skorstenar vittnade om krigets
ödeläggelser, och vägen var nu på båda sidor omgifven
af en härlig bokskog, hvars ännu i försommarens friska
grönska skimrande löfhvalf uppbars af i ljusare och
mörkare grått skiftande stammar, hvilkas täta pelarrader
förlorade sig i skogens dunkel. Här och där växte dungar
af en för blicken ogenomtränglig underskog, och det var
företrädesvis åt dem Svensson egnade sin uppmärksamhet.
Men en eller annan af vapenskramlet uppskrämd solsvärta,
som hade sitt bo i de täta snåren, eller en vig ekorre,
som skuttade från gren till gren, voro de enda lefvande
varelser han hittills lyckats upptäcka. Snart fick han
dock ett mera intressant föremål för sina vaksamma blickar.
Då förtruppen passerat en krökning af vägen varsnade
han nämligen en ryttare, som från en smal sidoväg stod
i begrepp att rida in på stora landsvägen men vid åsynen
af soldaterna häftigt drog tyglarne åt sig och ett
ögonblick syntes hågad att taga till flykten. Men han
besinnade sig och red upp på landsvägen just som
Svensson och hans följeslagare, hvilka sporrat sina hästar,
hunno fram och anhöllo honom.
»Du blef rädd och tänkte taga till schappen,
främling!» ropade Svensson och höjde hotande sin karbin.
»Hvem är du?»
»Hvem vet i dessa tider om han möter vän eller
fiende», svarade främlingen lugnt och tillade: »Din sista
fråga skall jag svara på när jag blir tillfrågad af
anföraren för den trupp, hvars hofslag jag hör där bortom
vägkröken.
»Du är en morsk herre, du», genmälde Svensson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
