Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 7. Vid jätteeken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hur vill du då ha det, Sven Göing? Sjung ut!
våra öron stå vidöppna, och vi brinna af längtan att
höra huru du vill ordna ett bakhåll, som är efter ditt
sinne», svarade Severin och strök sina knäfvelbårar.
»Jo, vi skola lägga oss i bakhåll vid Spånga, men
det får ej vara vid ljusan dag. Vi måste därför tvinga
truppen att ge sig i väg redan i natt — om en timme.»
»Och huru skall detta gå till?» frågade Severin.
»Jo, beträffande den saken skall, hoppas jag, junker
Rud hjälpa oss.»
Denne såg frågande ut.
»Kan någon här», sporde Sven Pålsson, »skaffa oss
en sådan dräkt, som bäres af fru Maren Juuls
slottsknektar?»
»Det kan jag», svarade Sven Puse.
»Godt», återtog Göingehöfdingen, »då anmoda vi
junker Rud att i fru Marens namn skrifva ett bref till
Ebbe Ulfeld, hvari hon på det bevekligaste anhåller om
snabb undsättning, alldenstund borgen håller på att stormas
af snapphanarne.»
»Ett bifallsmummel gick genom skaran och man
hörde en röst, som sade:
»Han är slugare än själfva Pus-Else.»
Junker Rud såg icke ut som om han blifvit glad
öfver uppdraget. Slutligen invände han:
»Men Ebbe Ulfeld har förr emottagit skrifvelser från
fru Maren och torde känna hennes stil.»
»Sant», medgaf Sven Pålsson, »ingen vet det bättre
än jag, ty jag har själf en gång varit hennes budbärare.
Men förnäma fruar få ofta nervattacker vid farliga
tillfällen, och det faller sig då naturligt att de begagna
främmande hjälp. Ni kan ju under hennes namn skrifva:
med Casper Ruds hand.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
