Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ja!»
»Tack för er uppriktighet, löjtnant Hård, men —
anser ni då det för ingenting att vara värnlösa kvinnors
skydd och beskärm i farliga tider?»
»Icke värnlösa, fröken von Putbus! Wanås tyckes
mig vara en ganska fast borg — åtminstone gent emot
sådana fiender som snapphanarne — och dessutom har
den ju till fogde en af hjeltarne i Gustaf Adolfs armé.»
»Ni känner då Lars Ryding?»
»Inte alls, men jag har hört honom omtalas, och
jag såg hans vördnadsvärda kämpagestalt i natt. På mig
gjorde han ett mycket godt intryck.»
»Han skall göra det än mer, då ni lär närmare känna
honom. Jag håller af honom som en far. Och så har
han en dotter, som jag älskar och beundrar, tänk er en
strålande, men blyg skönhet i vår undangömda
skogsbygd. Kan ni gissa hvad namn folket gifvit henne?»
»Nej!»
»Göingerosen — är det inte ett vackert namn?»
»Jo visst, i synnerhet om hon förtjänar det.»
Då samtalet därefter fördes in på gemensamma
minnen från Stralsund, hvilka icke äga något intresse för vår
berättelse, förflytta vi oss i stället till den enkla kammare
i bottenvåningen, där ridefogden Jesper Svensson låg på
sin sjuksäng.
Fru Maren hade vänligt tagit plats vid sängen och
riksrådet Ulfeld vid fönstret. Ridefogdens hustru, den
mycket talföra mor Annika, hade blifvit alldeles utom
sig öfver det hedersamma besöket och det deltagande,
som visades hennes man af det höga herrskapet. I sin
förvirring for hon omkring och torkade på alla möjliga
och omöjliga ställen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
