Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 9. Ett återseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anförare för de s. k. snapphanarne — mest Göingar sades
det —, hvilka dolde sig i de Seländska skogarne, föllo
öfver oss svenskar, då vi det minst anade, och gjorde
stor skada. Han kallades då Sven Göing eller
Göingehöfdingen och ett högt pris vardt satt på hans hufvud.
Jag känner honom dess bättre som jag en gång den tiden
var med om att taga honom till fånga, men han undgick
oss kort innan han skulle skjutas. Det är han, så sant
som jag är en fattig syndare och en redlig svensk soldat.»
»Tack, gefrejter Svensson, för din viktiga upplysning,
som jag har flera skäl att tro på. Nyss sade jag till fru
Maren att jag skulle vilja gifva mycket för att få veta
hvem den mannen är, och jag vill härmed infria mitt
löfte», sade riksrådet i det han lät en blank dukat falla i
gefrejterns hand och tillade: »Hade du sagt de orden i går,
då vi hade mannen fast, skulle du ha fått tiodubbelt mera.»
Då gefrejtern, förtjust öfver gåfvan men rifvande sig
i hufvudet af förargelse öfver att ljuset i hans minne gått
upp för sent, aflägsnat sig, sade Ulfeld till fru Maren:
»Jag känner mig öfvertygad om att gefrejtern hade
rätt. Det är en af de pålitligaste krutgubbarne i hela
svenska armén och särskildt känd för sin skarpsynthet.
Men man kan spricka af harm då man tänker på, att man
haft den där Göingehöfdingen i sina händer och låtit
honom löpa. Emellertid skall jag ännu ett par dagar taga
eder gästfrihet i anspråk, min ädla fränka, och därunder
skola vi göra vårt bästa att spana upp snapphanarne i deras
kula och om möjligt tillfångataga både honom och Casper
Rud, den vettlöse pojken. Jag hoppas vi skola lyckas.»
Men riksrådets förhoppningar gingo ej i uppfyllelse.
Med tillhjälp af Lars Ryding och Måns Skytt, som noga
kände alla smygvrår i trakten, i synnerhet den senare,
genomsöktes skogarne vidt omkring Wanås, men inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
