Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne / 135 (1899) Author: Carl August Cederborg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kap. 13.

Göingerosen.

Det var på eftermiddagen den 23 Juni 1677. På
Wanås’ gamla borg beredde man sig att fira sommarens
fagra fest, en högtidsdag som alltid varit kär för
nordboarnes hjärtan. Vädret var vackert och lofvade en
härlig midsommar, allt såg fredligt och gladt ut omkring
den gamla, grå borgen, som midt i ett haf af grönska
och blommor låg där och speglade sina ärriga murar i
de breda kanalernas vatten, där näckrosor simmade och
karparne stodo i täta stim för att sola sig. På den
öppna planen norr om slottet, men utanför kanalen, voro
knektarne i färd med att iordningställa en väldig
majstång under det andra kommo från skogen med stora
fång af gröna grenar. Det var en ovan glädje för dessa
ärriga krigare att åter syssla med så fredliga värf, en kär
påminnelse om mången glad stund i hemmet, som ingen
af dem återsett sedan krigets utbrott. Också var det med
fröjd och ifver de hängåfvo sig åt detta nöje, och
vakterna, som med värja i hand gingo i solbaddet på
bastionerna, afundades kamraterna och längtade att bli aflösta.

De hade haft det som i paradis under dessa tvenne
veckor på Wanås, tyckte knektarne, hvilka under det
gångna krigsåret fått vänja sig att alltid slita ondt. Goda
visthus, godt öl, ett vänligt bemötande och inga fiender.
Hvad vill väl en knekt mera begära? Och så en treflig
midsommarsfest som råga på njutningen! Det var endast
en sak de fruktade för, och det var uppbrottsorder.

Arbetet med majstången leddes af gefrejter Svensson,
och hans gamla ärliga ansikte sken i kapp med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>