Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öarna. Detta äktenskap, som var barnlöst men icke desto
mindre mycket lyckligt, blef ganska kort. Hustrun dog
i en hetsig feber strax efter det han flyttat öfver till
Skåne och blifvit fogde på Maltesholm.
Lars Ryding sörjde djupt sin första hustru och hyste
under flera år aldrig någon tanke på ett nytt äktenskap.
Men så föll det honom en gång in att besöka sin
fosterbygd, Norra Tjusts härad i Kalmar län. Där återfann
han bl. a. en ungdomsflamma, från hvilken kriget skilt
honom. Nu var hon gift och hade flera barn, däribland
en 18-årig dotter, ett lefvande porträtt af ungdomsbruden,
sådan hon bodde i hans minne. Han blef kär i det
»lefvande porträttet», och den unga flickan räckte honom
i kärlek sin hand. Så blef han gift för andra gången.
I detta äktenskap föddes tvenne barn, dottern Anna
och en några år yngre son, Gustaf Adolf. Men så en
olycksdag hände det, att lille Gustaf Adolf föll i
slottsgrafven och drunknade. Båda föräldrarne sörjde djupt
den lille treårige pilten, men modern tog sig sorgen och
grämelsen öfver att ett ögonblick ha lämnat den lille utan
tillsyn så nära, att hon ådrog sig en sjukdom, hvilken
några år senare lade henne i grafven. Anna var då tolf
år gammal, och sedan dess hade hon varit allt för sin
far, husmoder, vän, förtrogen.
Sedan dess hade hon varit solstrålen i den gamle
krigarens hem.
Säkert drogo många af dessa än ljusa, än sorgliga
minnen förbi den gamle slottsfogdens inre syn, där han
nu satt i bara skjortärmarne å hvilbänken midt under
porträttet och rökte sin masurpipa. Men de ljusa måtte ha
varit öfvervägande, ty han log i sitt grå skägg och såg
riktigt midsommarsglad ut. Äfven för honom hade de sista
veckorna varit en lugn och bekymmerfri tid. Väl hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
