- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
142

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 13. Göingerosen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fladdra från toppen af majstången, utvecklade den hastigt
och höjde den öfver den lagerkrönte fogdens hufvud,
ropande med inspirerad ton:

»Hell hjälten från Frankfurt an der Oder,
Breitenfeld och Lützen! Hell den store Gustaf Adolfs krigare!»

Häri instämde de båda flickorna och en skroflig
basröst från dörren. Den senare, rösten nämligen, tillhörde
gefrejter Svensson, som kom för att anmäla, att nu vore
allt färdigt för att kläda majstången.

Ryding blef rörd öfver den improviserade hyllningen,
men skyndade att öfverflytta kransen till Gustaf Adolfs
porträtt, sägande:

»Här är den, som både lagern och hyllningen
tillkommer, ej mig, en af hans ringaste soldater! Och att
lagern vuxit på svensk mark gör den dess lämpligare
att pryda hans bild, ty visserligen var konung Gustaf
Adolf en svensk man till hjärta och sinne.

Något senare finna vi ett muntert sällskap
församladt på den släta och vackra gräsplan, där majstången
skulle resas. Fröknarna Lena Sofia von Putbus och
Vivika Lindenow samt jungfru Anna Ryding hade slagit
sig ned i gräset, ifrigt uppvaktade af cornett Borneman
och löjtnant Hård. Flickorna bundo kransar och långa
guirlander af blommor och grönt, under det ett par
kammarpigor med biträde af knektarne sörjde för en riklig
tillförsel.

Gefrejter Svensson hade af den skälmaktiga fröken
Lena tilldelats ett arbete, som väckte allmän munterhet,
men som han utförde med stort allvar och den yttersta
omsorg. Han trädde nämligen urblåsta, färgade ägg på
långa snören, och det var löjligt att se dessa grofva
näfvar, vana att handskas med värja och karbin, varligt
handtera dylika små sköra tingestar. Men gefrejtern kom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free