Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Oenighet i snapphanelägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller fört dylikt befäl inom danska armén, men i danska
handlingar från den tiden kallas han stundom »kapten.»
Hans yttre förrådde dock ingalunda officeren.
Dräkten var föga vårdad, om än icke fullt lika ruskig som
flertalet af kamraternas, och hans grofva drag och ovårdade,
i rödt stötande skägg gåfvo honom ett vildt utseende. Till
växten var han reslig och muskelstark, men icke på långt
när af så jättelika dimensioner som Ubbe i Frisholmen.
Per Stensson var i hög grad listig och slug och
därtill maktlysten och äregirig. Sven Pålssons idé att
sammanföra samtlige snapphanar under en gemensam
öfverbefälhafvare tilltalade honom i hög grad, men —
endast under den förutsättningen att han själf blefve
öfverbefälhafvaren. Detta lockande mål lyckades han dock aldrig
uppnå, men att aldrig heller Sven Pålsson blef
öfverbefälhafvare mera än till namnet, däri hade utan tvifvel Per
Stensson den största andelen.
Det fanns icke mer än en människa i världen, som
Per Stensson fruktade, och det var Alexander
Hummerhjelm. En lång rad af fäktningar, däraf flera
personliga, i hvilka Per Stensson varit underlägsen, hade allt
mera befäst denna djupa respekt, som hos den annars
så oförvägne snapphanen stundom kunde öfvergå till
panisk förskräckelse. Vidskeplig som alla råa naturer, såg
han i honom den obeveklige hämnare, för hvars hand han
en gång skulle falla.
Mickel i Bosakulla, befälhafvaren för Östgöingarne
från norra delen af häradet, var en typisk representant
för dessa förvildade gränsboar, som hade sitt hemvist i
Örkeneds otillgängliga skogar. Hans mest framträdande
egenskap var roflystnaden. Bland sina egna kamrater
troddes han icke mer än jämt, och misstanken att han
för egen del behållit en oskälig part af den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
