Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 19. Oenighet i snapphanelägret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lille Mats ref sig i det yfviga håret, vände och vred
sig, men undvek att blicka in i Sven Pålssons
flammande ögon. Slutligen fortsatte han:
»Efter som jag nu hör att I alla, utom min gode
vän Sven Pålsson, ären för den olyckliga planen, så
helldre än att allt samman skall gå sönder och den sköna
borgen med sina förträffliga kanoner löpa oss ur händerna,
därför att vi inte kunna komma öfver ens, utan som
trilska vargar resa borst mot hvarandra, så vill jag
undertrycka min egen åsikt och förena mig i flertalets beslut.»
»Så hören då, I friskyttar, äfven mitt beslut», sade
Sven Pålsson i det han blossande af vrede och med
flammande ögon ställde sig midt i kretsen, »så hören
mitt beslut och det låter sålunda: Från och med detta
ögonblick nedlägger jag mitt befäl, det konung Christan
själf anförtrott mig, ty jag vill icke gå i flock med fega
hundar, som rifva och slita i fredliga vägfarande och röfva
och plundra en värnlös allmoge, som de i stället skulle
skydda och hjälpa, men sloka med svansen och krypa
bakom kjortlar då det gäller att stå för kulor och krut.
Mången strid har jag utkämpat och mången krigslist
uttänkt och hvarken lif eller blod har jag sparat för den,
som jag håller för min rätte konung, men jag har stridt
med ärliga vapen och hållit mig fjärran från nidingsdåd.
Så vill jag ock göra hädanefter och därför vänder jag
er ryggen — farväl.»
Snapphanarne, i synnerhet Per Stensson och Ubbe,
kokade af ilska och raseri, men så stor var ännu
Göingehöfdingens makt öfver dessa vilda sällar, att ingen
vågade kröka ett hår på hans hufvud, då han långsamt
gick genom deras krets. Då han kommit fram till
utgången, stannade han framför Pus-Else, som stod där
med ett triumferande smil på de tunna läpparne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
