Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 23. »Stöfvaren» och hans valp - Kap. 24. »Handen är blodig!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en fader som söker sitt förlorade barn och tillika gagnar
sitt fädernesland. Måtte ni lyckas lika väl i er uppgift
som fader, som ni hittills lyckats såsom de svenska
vapnens nitiske främjare!» sade fru Maren.
»Tack, nådig fru, för denna er önskan. Men
stundom förefaller det mig som vore det lyckligast, om jag
aldrig återfunne min dotter, min stackars Greta.»
Härmed var samtalet afslutadt och gästerna bröto
upp. Några minuter senare vinkade fröken Lena Sofia
med tårdränkta ögon ett sista farväl till sin trolofvade,
då truppen marscherade bort, okända öden till mötes.
| Kap. 24. |
»Handen är blodig!» |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
