Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 40. Återförenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
detta hopp slog fel och han fick göra de öfriga fångarne
sällskap inför snapphanedomstolen. Där utvecklade han
emellertid en advokatorisk talang, som höll på att göra
domstolen och icke minst fångens förre husbonde, Ebbe
Ulfeld, vimmelkantig. Han hade aldrig, förklarade han,
burit vapen mot svenskarne. Utflykten till Immeln
tillsammans med Pus-Else, Röde-Nisse och de öfrige
snapphanarne hade han företagit för att genom list rädda de
fångna flickorna. Jöns Hornskeds vittnesmål om den
mellan junker Rud och Sivert Gren träffade
öfverenskommelsen betecknade han som en hörselvilla.
Förföljarne under färden från Immeln hade han trott vara
snapphanar af Lille-Mats’ band; hade han vetat, att Lars
Ryding och ryttmästar Hård befunno sig i detta sällskap,
skulle han icke undflytt dem, sade han.
Enär han icke blifvit gripen med vapen i hand och
ej heller bevisligen burit vapen mot svenskarne, skulle
antagligen Sivert Gren gått ganska lindrigt från saken,
om ej gamla synder kommit i dagen. Men detta skedde
och vållade hans ofärd. Hans gamla förbindelser med
snapphanarne, hans delegarskap i deras röfvarbragder, af
hvilka han enligt i Severins gömmor funna kvittenser
uppburit procent, samt slutligen hans, om ej fullt
bevisade, dock i hög grad sannolika delaktighet i mordet
på Ebbe Ulfelds sekreterare fällde honom. Icke desto
mindre lyckades han genom sitt slugt skötta försvar
rädda lifvet. I stället för att, såsom de jämte honom
gripna snapphanarne, dömas till hängning, lydde hans
dom å hårdt fängelse för lifstiden.
Inom snapphanebandet på holmarne fanns dock en
person, som man icke lyckades fånga, och det till på
köpet den man allra helst velat befordra till välförtjänt
straff. Det var Pus-Else. Hon stod icke att finna. Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
