- Project Runeberg -  Göingehöfdingen och snapphanarne. Historiskt-romantiska skildringar från Carl XI:s krig i Skåne /
400

(1899) [MARC] Author: Carl August Cederborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41. Häxjakten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sida vid sida gingo genom skogen; »hans hund skulle
nu varit ovärderlig för att spåra upp henne.»

»Eller om vi haft Mårten», svarade denne. »Han
var lika säker i att spåra upp snapphanar, som trots
någon jakthund.»

Fanns häxan inom den inneslutna kretsen?

Denna frågas lösning emotsågs med alltjämt stegradt
intresse, ty med kännedom om Pus-Elses stora
förslagenhet och hennes otroliga förmåga att städse draga sig ur
spelet, då fara hotade, kunde man befara, att hon hunnit
sätta sig i säkerhet, innan kedjan blifvit sluten. Men det
dröjde ganska länge, och kretsen hade redan betydligt
sammandragit sig, innan någon visshet i detta hänseende
erhölls.

Plötsligt gick det som en löpeld från man till man:

»Hon har blifvit sedd ett stycke norr om Spånga, och
hon befinner sig inom kretsen.»

I själfva verket tycktes Pus-Else vid detta tillfälle
ha öfvergifvits af sin vanliga vaksamhet och, trots
mötet med Jesper, invaggat sig i säkerhet. Då hon sågs
af soldaterna, hade hon något att syssla med i ett
stenröse och skulle kunnat nedskjutas, om icke folket haft
stränga order, att hon skulle tagas lefvande. Emellertid
flydde hon i vestlig riktning och kunde icke fasttagas
af ett par män, som springande förföljde henne. Hennes
gamla förmåga att obemärkt taga sig fram i skogen
öfvergaf henne icke. Men utan tvifvel började hon märka att
det blef hett om öronen.

Något senare befunno sig löjtnant Borneman, junker
Ramel och kyrkoherden Maglow ungefär på den plats, där
det nuvarande skogvaktartorpet ligger, då Ramel
plötsligt utropade:

»Se, där skymtar något rödt fram mellan träden!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:19:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/cagoing/0434.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free