Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 42. Stormningen af Immelsborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men fortfarande var dock hans ställning ganska
kritisk. För tillfället befann han sig i den djupa skugga
som berget kastade och denna räckte till och med öfver
vaken, men bortom denna låg ett af eldsvådan klart
upplyst snöfält, innan han kunde uppnå det skyddande
mörkret. Skulle han stanna kvar i snödrifvan? Nej, det vore
otänkbart, att man ej skulle genomsöka den, så fort man
saknade honom. Men hur skulle han komma öfver vaken?
Åh, ingen fara med den! Här invid den branta klippan
hade man icke varit så noga med att hålla den öppen och
det hade frusit skarpt den dagen. Jag »slår en kana»
öfver den, tänkte Lille-Mats, och han gjorde det. Isen
knakade och gungade, men den hann icke brista. Lille-Mats
hade lyckligt uppnått den fasta, snöbetäckta isen, men här
mötte honom den största faran — ljuset från eldsvådan.
Det var långt kvar, innan han vore utom skotthåll.
I samma ögonblick Lille-Mats åkte ned för
klippväggen, obemärkt af den med kanonernas
iordningställande ifriga besättningen på batteriet, lossades det första
kanonskottet, hvilket genom dånet och röken naturligtvis
i hög grad bidrog till möjligheten af fångens
undkommande. Det andra och tredje följde snart därpå, och
skotten gjorde en fruktansvärd verkan. Kulorna slogo
igenom det lilla trähusets väggar och åstadkommo en
förfärlig förödelse bland dess sammanträngda besättning.
Härtill kom att huset fattade eld, och för att ej bli lefvande
brända måste snapphanarne fly ut genom dörrar och fönster.
Den fjärde kanonen var den, som gästgifvaren aflossat
såsom signal, men där uppe på batteriet fanns riklig
tillgång på skrot och Stålhammar hade laddat den med
dylikt. Då den aflossades mot bokelunden, där samtlige
snapphanarne nu flockat sig, vräkte skottet samman hela
högar af lik, snapphanarne började ropa på pardon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
