Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu steg han upp, klädde sig, sade icke
ett ord, utan bortgick.
Samma dag på morgonen kl. 9, kom en
herre af våra bekanta till mig. Han började
tala om Hellboms lefnad, bad mig bibehålla
tranquilité samt berättade, att Hellbom då
på morgonen svurit fahnan, såsom Artillerist.
Denna nyhet var för mig ett åskslag.
Det spädaste af våra barn hade jag i knäet,
och det släppte jag af förskräckelse i golfvet.
Sedan jag något hämtat mig, hastade jag
till Artillerigården; men, kommande på
Nybron, hvilken fasansvärd syn! Der kom nu
min man, åtföljd af 2:ne Constaplar.
Han blef förtviflad, kastade dels pengar
och dels andre saker uti sjön, hvarefter vi
bägge dånade, så att de måtte bära hem oss.
Sedan vi åter sansat oss, ref han af sig
uniformen, sade sig aldrig mera skola bära den,
förbannade det förföriska spelet m. m.
Nu började sorgens kalk för mig blifva
bitter. Jag såg nu, att min man och allt hvad
jag egt, var förloradt.
Sex år voro nu framfarna sedan vi blefvo
gifta, och under detta äktenskap hade jag haft
6 barn, hvaraf 4 med döden aflidit och 2
ännu lefde.
Åtankan på det framfarna, det närvarande
och det tillkommande, väckte de
förskräckligaste känslor i mitt bröst. Jag fann, att jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
