Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En modig qvinnas händelserika lefnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och dessa bebådade nya stormar. Nya sår
förorsakade ny sveda.
Jag var utmattad af lidande, så att mina
krafter började svigta och vid ett sådant
förhållande är menniskan svag.
Fattigdomen målade höjden för mig af
lifvets fasa; jag hade förlorat allt hvad jag egt,
jag var öfvergifven af alla och jag hade nu
mera icke någon utväg förskaffa lifsuppehälle
åt mig och 2:ne barn. Detta, jemte åsynen
af mina oskyldiga, värnlösa barn, åsynen af
min förförde, olycklige man, allt verkade till
ett förtvifladt beslut hos mig.
Jag tryckte mina hungriga barn till
bröstet, jag söfde dem, begjöt dem med mina
tårar och tog af dem det sista farväl.
Nu slog klockan 2 på natten och jag
vandrade ifrån vårt hem, med föresats, att gå den
vägen bort som jag aldrig mer skulle
återkomma.
Snart var jag vid Slussen. Jag stod en
stund och betraktade slussgrafven, han tycktes
erbjuda mig så god hvila och i ögonblicket
kastade jag mig deruti.
2:ne Herrar hade på gatan observerat mig,
de hade obemärkt följt mig och då de sågo,
att jag kastade mig i slussgrafven, hoppade
den ene af dem, under det han höll den
andre i handen, uti vattnet och derigenom
räddade mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
