Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hellig Olav. — Resan öfver Atlanten. — Ankomsten till New York.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kaptenen var en synnerligen älskvärd och angenäm man,
tämligen ung. De öfriga officerarne om bord voro också
mycket hyggliga. Skulle någon af de underordnade gifva anledning
till befogade klagomål, så är jag viss, att den förfördelade kan
påräkna ögonblicklig rättelse, om han vänder sig till befälet.
Men hvad ingen kapten och inga anordningar kunna hjälpa, det
är den ohyggliga sjösjukan. När den kommer på och
passage-rame börja kräkas öfver hvarandra, då hjälper ingenting annat
än tålamod.
Det är ett intressant kapitel att studera folklifvet på en
sådan här båt. Här resa hela familjer, som ,gå okända öden till
mötes. De hafva sålt allt sitt i fäderneslandet och hoppas nu
att få det bättre i Amerika. Här resa hustrur med barn. Deras
män ha rest några månader eller år förut, de ha kommit sig
för i det nya landet och hämta nu de sina till sig. Dessa äro
ett stort antal, och att hustrurna äro glada att nu få återförenas
med sina män och få igen pappa åt sina barn, det är naturligt.
Till dessa hörde en ung norsk fru med två älskliga små barn. En
annan fru (judinna), som jag talade med, hade med sig sju barn,
det äldsta 11 år, det yngsta 5 månader. Hon var ryska.
Hennes man var skräddare och hade kommit sig så pass för i Amerika,
att han förtjänade 15 dollars i veckan. Man tänke sig, hvad det
vill säga för en hustru att med en sådan skara barn ensam,
utan hjälp, göra en sådan resa. Men »det måste gå», sade hon.
Och så gaf hon sig till tåls. Hvad ville hon annat göra?
Här resa vidare ensamma män och kvinnor, som utvandra
för att med de krafter, de äga, söka en bättre utkomst, än de
kunnat finna i sitt fädernesland. Skola de lyckas? Skola de
misslyckas? Lyckas de, så får man höra af dem. Misslyckas
de, så försvinna de.
Slutligen hade vi bland emigranterna några barn. Alltså
hade vi en tioårig flicka, som reste till sina morföräldrar i
Minnesota, likaså tre moderlösa barn — två gossar om 11 och
10 år samt en flicka om 8 år — som reste till sin far i New
York, dit han förut utvandrat för att söka utkomst för sig och
sina små.
»Men, frågar någon, är det då icke farligt att sända ut små
barn på en så lång resa?» Nej, icke alls. De få så många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
