Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Vi komma till Canada.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ges. Tåg, som göra färder på längre sträckor, äro försedda med
s. k. parlorvagnar på dagen och sofvagnar om natten.
Parlor-vagnarna äro synnerligen bekväma, men man måste betala en
särskild, ganska dryg afgift för att få sitta i dem.
Sofvagnarna äro inrättade alldeles som motsvarande vagnar
i Förenta Staterna, d. v. s. efter Pullmans system. Nästan hela
vagnen utgör en enda stor salong med 24 bäddar. Hvarje bädd
är afsedd för 2 personer. Då får man emellertid ligga ganska
trångt. Bäddarna äro lagda längs utefter vagnen och icke på
tvären, såsom hos oss. De äro liksom i våra andra klass
sofvagnar inrättade i två våningar. Man klifver upp i den öfre
bädden på en trappstege. Några dörrar att stänga om sig finnas
icke, utan framför bäddarna hänga tjocka gardiner.
Dessa sofvagnar äro mycket obekväma, då man skall kläda
af sig eller kläda på sig. Man kan taga af sig en del utanför
gardinen, men det mesta måste man draga af sig eller på sig i
bädden. Och det i liggande ställning. Afståndet mellan den
undre och den öfre bädden är nämligen icke så stort, att en karl
af ordentlig längd kan sitta och kläda sig i bädden. Det är
därför en ganska besvärlig gymnastik, när man skall kläda sig.
Några skilda afdelningar för män och kvinnor finnas icke.
Damkupéer förekomma ingenstädes i Amerika, vare sig i
dag-eller nattvagnar. Jag tror, att det skulle betraktas såsom en
förolämpning mot nationens manliga del, om man satte i fråga
att införa sådana, ty utan tvifvel är det ett dåligt betyg för den
manliga befolkningens hyfsning, att det skall behöfvas särskilda
kupéer för kvinnor. Det hände många gånger, när jag reste
genom Canada (liksom i Förenta Staterna), att jag kunde ha ett
fruntimmer i bädden öfver mig och ett eller två fruntimmer i
bädden midt öfver gången. Hos oss skulle naturligtvis sådant
icke gå an; men det måste jag säga till den amerikanska
nationens stora heder både i Canada och i Förenta Staterna, att, så
vidt jag sett — och jag har rest många nätter på dessa tåg — där
aldrig förekommer något, som på ringaste sätt skulle kunna såra
ens den mest finkänsliga kvinna.
Den yttre anständigheten i Amerika är mycket större än hos
oss. Jag har aldrig i Amerika hört, att en kvinna behöfde vara
rädd att bli antastad af män, om hon en kväll ginge ensam ute
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
