Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Resan från Ottawa. — Canadas statsförfattning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så måste han i regeln inom 5 år rensa och uppodla åtminstone
15 acres däraf. Dock om denna lott ligger nära intill den lott,
på hvilken han bor, så kan han befrias från denna skyldighet,
förutsatt att han har odlat 30 acres på den lott, där han bor.
Inom 20 år från den tid, då han bosatt sig på sin lott, kan
han icke på något sätt afhända sig densamma, därest hans hustru
icke ger sitt bifall därtill; men om hustrun är vansinnig, eller
lefvat skild från honom 2 år, eller om han ej har hört af henne
på 7 år, så kan domaren förklara honom berättigad att utan
hennes hörande sälja sin egendom.
Det sålunda erhållna landet är icke ansvarigt för skulder,
som mannen ådragit sig, innan han fick lagfart på detsamma.
Medan landet äges af honom, som tagit det i besittning, hans
hustru eller arfvingar, så är det ock under 20 år efter
besittningstagandet undantaget från ansvarighet för hans skulder, därest
dessa icke bero på inteckningar, tagna efter lagfarts erhållande.
Det kan icke heller under denna tid utmätas för skatter.
Om ägaren dör, vare sig före eller efter erhållande af
lagfart, och lämnar änka efter sig, så är hon berättigad att
öfvertaga landet, så länge hon förblifver änka.[1]
När någon invandrar för att bosätta sig och taga land i
Canada, så äger han rätt att tullfritt införa ej blott sina kläder,
utan äfven all utrustning,, som hör till ett hushåll, äfvensom alla
redskap och åkdon och dylikt, som hör till åkerbruket, och som
han ägde 6 månader, innan han invandrade till Canada.
Må man icke undra på att sådant lockar många människor.
Med rätta säger också en författare: »Att gifva en fattig man
penningar är honom icke alltid till hjälp, men gif honom ett
hem, där han kan göra sig en god utkomst för sig och sin familj,
och han skall inom få år blifva en oberoende man, som kan
hjälpa sig själf och andra. Detta är verkligen den bästa
välgörenheten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
