Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Nya Stockholm. — I Winnipeg. — Utflykt till Dakota och Minnesota.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma in i Förenta Staterna nu för tiden. Immigrationslagarna
blifva ständigt strängare. Ofta blifva också immigranter hindrade
att komma in. En svensk flicka, som kom öfver Winnipeg, blef
sålunda, då jag var där, hejdad vid gränsen och återsänd till
Winnipeg, emedan hon ej hade 10 dollars i kassa. I Canada är det lättare
att komma in, ehuru man äfven där har ganska bestämda
immigrantlagar.
Huru strängt det kan vara, därom läste jag i en amerikansk
tidning en gång följande: En kvinna från Canada, som reste till
San Francisco, blef på ångbåten bestulen på sina penningar.
När hon kom till San Francisco, fick hon såsom medellös ej
landstiga där. Hon måste stanna ombord och återvände med
samma ångbåt till Canada. Men där träffade henne precis
samma öde. Endast med stor svårighet och genom andras
bemedling lyckades hon komma ur klämman.
Min väg gick öfver ändlösa slätter, till en del betesmarker,
till en del böljande hvetefält. Det är en Guds välsignelse ej
blott för Amerika utan äfven för Europa, att dessa fält finnas
och bära så oerhörda skördar. Enligt de af vår högt förtjänte
statistiker G. Sundbärg utarbetade statistiska tabellerna 1902 har
Europa en nästan årlig brist på brödsäd, en brist som år 1901
beräknades till omkring 10 ’/> mill. ton eller 26 kilogram pr
inbyggare, år 1891 till 52 kilo 0. s. v. Hur skulle det gå med
Europa, och ej minst med Sverige, om man icke hade de stora
hvetefälten i Amerika att tillgå? Emellertid nalkas med ej små
steg den dag, då Förenta Staternas befolkning själf konsumerar
sitt hvete, och då blir det Canada, som får förse Europa med
dess behof.
Från Winnipeg bar det af lördag morgon den 13 aug.
västerut ungefär 10 timmars resa per järnväg och sedan 20 mil
på skjuts. Dessa 20 mil åkte vi på 4 timmar, ty det var bara
amerikanska mil, af hvilka nära 7 gå på en svensk. Och så kommo
vi till nya Stockhom. Här fingo vi härberge hos en f. d. skånsk
skollärare, som heter Hofstrand. Han är predikant och såsom
sådan mycket verksam. Han är tillika farmare, men hans farm
skötes mest af hans söner. Det var riktigt rörande att höra
berättas om, hur de första nybyggarne här hade det. Han var
en af dem. O, hvilka försakelser och vedermödor! Men nu är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
