Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. De Klippiga Bergen. — British Columbia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olycka kunde hända, medan de själfva resa den vägen. Sådan
är världens gång.
Det är klart, att en bana, som går fram i dylika trakter,
måste hafva många skarpa kurvor och starka lutningar, som
göra den största försiktighet hos lokomotivförare och banbetjäning
nödvändig.
Man berättade för mig, att mellan Laggan och närmaste
station i väster voro alldeles särskilda försiktighetsåtgärder
vidtagna. För den händelse, att lokomotivföraren i den långa skarpa
lutningen skulle förlora herraväldet öfver tåget, finnes på fyra
ställen sidospår med lutning uppåt. Kommer alltså ett tåg
redlöst rusande utför, så växlas det af vakten in på ett sådant
sidospår, där det snart hejdas af motlutningen.
Vi ha nu lämnat Alberta och äro inne i British Columbia,
som är Canadas västligaste provins. Efter en dags resa stanna
vi i en stad, som heter Revelstoke, underskönt belägen såsom
i en gryta, bildad af himmelshöga, snöbetäckta berg, mellan hvilka
Columbiafloden tränger sig. fram. Här talade jag två gånger i
en amerikansk metodistkyrka. Någon svensk andlig verksamhet
finnes icke i staden eller trakten. Svenskarnes antal är ej heller
stort. Mina åhörares antal den första dägen på kvällen utgjorde
kanske 50—70 personer. Andra dagen var sammankomsten kl.
3 på e. m. och då voro åhörarne knappt hälften så många. Det
var en olämplig tid för en sammankomst. Men det kunde ej
bli annorlunda, emedan vi skulle resa kl. 6 på aftonen.
I Revelstoke bodde vi i ett svenskt hotell. Det var ett i
förhållande till stadens litenhet ganska stort hotell, kalladt
Centralhotellet, som därjämte fördelaktigt utmärkte sig genom sin
snygghet. Det ägdes af några bröder Abrahamsson, och vi rönte där
mycken välvilja. Någon betalning för vår vistelse i hotellet ville
man på inga villkor taga emot.
Ett trefligt litet besök gjorde jag i en annan svensk familj,
dit jag blef kallad för att döpa ett litet barn. Modern har varit
skollärarinna i Skåne, ej långt från Lund, och är nu sedan sex
år gift här. Barnet var åtta dagar gammalt, och det var med
stor glädje jag döpte och välsignade. det. »Icke döpt af svenska
kyrkan», skulle man skrifva i kyrkboken i Sverige. Löjligt så
visst — alldeles som om »kyrkan» kunde döpa, eller som öm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
