Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning - Elektrisk telegrafi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
derefter utsågos stationspunkter till Grisslehamn och ännu sednare mellan
Stockholm och Göteborg, men företaget stannade vid en utprickning på kartan. Också
hade nu de optiska telegraferna snart spelat ut sin rol. I utländska tidskrifter
började redan de elektriska telegraferna blifva föremål för den allmänna
uppmärksamheten.
Redan innan den galvaniska elektriciteten var känd, hade man gjort försök
att för telegrafering använda elektricitet. Man hade då att begagna sig af den
tidigare kända friktions-elektriciteten.
I England väcktes förslaget till elektriska telegrafer redan år 1750; men
något utförande blef ej af. År 1774 utförde Lesage i Geneve en telegraf, som
bestod af tjugufyra metalltrådar, af hvilka hvar och en var omgifven af ett
oledande ämne, på det att den elektricitet, som inleddes uti en tråd, ej skulle
kunna bortgå från tråden, hvilken följaktligen blef »laddad». Ett par
flädermärgskulor voro vid den motsatta ändan upphängda på hvarje tråd. När nu
en tråd blef laddad, stötte de kulor hvarandra ifrån sig, som voro på denna
tråd upphängda, och härigenom utmärktes en viss bokstaf.
Lomond konstruerade i Paris år 1787 en dylik apparat, för hvilken likväl
endast en ledningstråd erfordrades. De tvenne flädermärgskulorna voro i
förening med denna tråd; och bokstäfverna utmärktes genom en eller flera
frånstötningar (repulsioner).
År 1794 föreslog Reiser i Tyskland att använda den elektriska gnistan
för signalering; och begagnade Reiser likasom förut Lesage 24 ledningstrådar.
Professor Böckman hade nästan samtidigt ett likartadt förslag, likväl med
användande af endast tvenne trådar. De särskilda bokstäfverna utmärktes af
Böckman genom en eller flera gnistor, grupperade inom vissa tidsintervaller.
I Spanien hade Bétancourt år 1787 inrättat en telegraf mellan Madrid och
Aranjuez, hvilken bestod af laddflaskor, som urladdades genom metalltrådar;
och år 1796 utfördes i samma land på förslag af läkaren Salva en ännu större
telegrafledning.
Dessutom hafva Cavallo, 1797, och Ronalds, 1816, bemödat sig att använda
urladdningen från en leydnerflaska eller från ett batteri för meddelande af
telegrafiska signaler.
Att användandet af friktionselektricitet för telegrafering skulle vid
utförandet i stort möta betydliga, snart sagdt oöfvervinneliga svårigheter; ligger i
sakens natur. Detta slag af elektricitet bortledes nemligen särdeles lätt från
de ledare, densamma skulle följa, för att på mottagningsstationen åstadkomma
signalerna. Också öfvergick man, efter 30 à 40 års fruktlösa försök, till den
optiska telegrafien, hvilken under tiden blifvit af bröderna Chappe på ett nöjaktigt
sätt satt i system.
Den omkring år 1800 af Volta uppfunna stapeln lemnade deremot en
elektrisk ström, hvars fortledande uti metalltrådar ej var förenadt med så stora
svårigheter. Också dröjde det icke längre än till år 1808, förrän Sömmering
i München konstruerade en telegraf med 35 trådar, af hvilka 25 angåfvo
bokstäfver samt de öfriga siffror. Dessa trådar slutade förmedelst en guldspets uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
