Lärobok i telegrafi / 14 (1878) Author: Carl Alfred Nyström - Tema: Telecom Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Grunddragen af den elektromagnetiska telegrafien, de särskilda telegrafapparaternas ändamål och förbindelse sinsemellan m. m.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En apparat, bestående af en på förenämnde sätt till tvenne spiraler
upplindad metalltråd med ett hästskoformigt böjdt jern, instucket i spiralerna, kallas
en »Elektromagnet».

Längre behöfva vi för närvarande ej ingå i ämnet, för att kunna, till
framskaffandet af telegrafiska tecken, begagna den drifkraft, som det galvaniska
batteriet utvecklar.

Fig. 5.

Vi tänka oss vid stationen A (fig. 5) ett batteri, från hvars zinkpol går
en metalltråd till början af den vid stationen B befintliga elektromagnetens
lindningar, från slutet af hvilka lindningar åter går en metalltråd till plattan k’,
samt från plattan k en tråd till batteriets kolpol. Tätt ofvanom elektromagneten
befinner sig ett jernankare a, som en spiralformig fjeder s lyfter upp från
elektromagneten. Om nu k’ föres emot k, så blir batteriet slutet, strömmen
cirkulerar omkring elektromagneten vid B och gör det i lindningarne instuckna
jernet magnetiskt, till följd hvaraf ankaret neddrages. När k’ åter föres från k,
blir ledningskedjan afbruten, strömmen uti elektromagnetens lindningar
försvinner, det instuckna jernets magnetism försvinner äfvenledes, och fjedern s rår
nu åter draga ankaret i höjden.

Sålunda kan man, genom att vid stationen A föra k’ mot och från k,
försätta ankaret a på stationen B uti en upp- och nedgående rörelse, äfvensom
bringa samma ankare att längre eller kortare tid ligga nere mot
elektromagneten. Stationerna kunna befinna sig på ett ganska långt afstånd från
hvarandra, blott batteriet är tillräckligt starkt eller elektromagneten tillräckligt
känslig, samt med vilkor att de båda ledningstrådarne mellan stationerna äro
från hvarandra isolerade, så att strömmen ej kan taga en genväg från den ena
tråden till den andra, utan tvingas att gå fram till stationen B och der
genomlöpa elektromagnetens lindningar.

Man kan öfverenskomma, att ankarets olika rörelser beteckna särskilda
bokstäfver, så att t. ex. bokstafven E utmärkes derigenom, att ankaret helt kort
hålles nere en gång; bokstafven T derigenom, att ankaret under en något längre
tid hålles nere eller, för att så säga, gör ett långvarigare slag; bokstafven I
genom två korta slag; bokstafven M genom två långvariga slag; bokstafven A
genom ett kort och ett långvarigt slag; bokstafven N genom ett långvarigt och ett
kort slag; bokstafven B genom ett långvarigt och tre korta slag, o. s. v.

För att vid stationen A kunna beqvämare öppna och sluta kedjan,
förfärdigar man åt sig en s. k. nyckel eller tangent (fig. 6). Tråden från batteriet,
som i fig. 5 går till k, föres här till det så kallade städet a, och tråden från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>