Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Batteriet och dess skötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
starka värmeutveckling, som eger rum, der syran och vattnet komma i beröring
med hvarandra. Till följd deraf, att det påhälda vattnet till en början håller
sig ofvanpå syran, kan vid beröringsytan emellan dem ångbildning uppkomma
samt vatten och syra delvis blifva kastade ut ur kärlet. Är tillblandningskärlet
af glas, kan det bli afsprängdt, om man vid tillblandningen begår ifrågavarande fel.
För hvarje element af hittills vanlig storlek beräknas mängden af kolvätskan
till omkring 300 kubikcentimeter eller 11 à 12 kubikdecimaltum samt
zinkvätskan till omkring ’/, af kolvätskan. En kanna vatten med tillsats af 5 à
10 kubikdecimaltum koncentrerad svafvelsyra är alltså tillräcklig såsom
kolvätska till 9 à 10 elementer; såsom zinkvätska förslår en kanna vatten (med
ön obetydlig tillsats af syra) till inemot 30 elementer.
Till kolvätskan i hvarje element sätFes omkring 5 ort surt kromsyradt kali.
Anm. Bet sura kromsyradt kalit anses, der det i batteriet används, afgifva hälften af
det syre, som innehålles i kromsyran, till polarisationens motverkande; och förena sig de
återstående beståndsdelarne af saltet med svafvelsyran till kali-krom-alun. Denna
sönderdelning skulle alltså försiggå enligt följande kemiska formel: KO . 2 (Cr O3) + i(HO . SOy) + 20
IJ0 = Cr,03. 3(SO3) + KO . SO’ + 2i HO + 30. Efter denna formel skalle kolvätskan
beredas af 148 vigtsdelar snrt kromsyradt kali, 196 vigtsdelar koncentrerad svafvelsyra och 180
vigtsdelar vatten. Men emedan svafvelsyran äfven har åtskilligt annat att ombesörja inom
batteriet, och kolvätskan för öfrigt ej får vara för koncentrerad, ökar man tillsatsen af vatten
och svafvelsyra t. ex. till proportionen 1 vigtsdel surt kromsyradt kali, 2 vigtsdelar
koncentrerad svafvelsyra och 14 vigtsdelar vatten.
Zinkkolfvarne böra, före nedsättningen i batteriet, amalgameras eller
för-qvickas, d. v. s. öfverdragas med qvicksilfver, hvilket sednare förenar sig med
ytdelarne af zinken till en legering, zink-amalgam*. Den i handeln
förekommande zinken är förorenad af flera i densamma inblandade ämnen (bly, arsenik,
jern m. m.); den angripes vida mer än den rena zinken äfven af utspädda
syror. Orsaken härtill förklaras derigenom, att de främmande inblandningarne
bilda med den egentliga zinkmassan samt syran små galvaniska elementer, hvilka
äro slutna inom sig sjelfva och understödja syrans angrepp på zinken, likasom
inom det galvaniska batteriet syrans angrepp på zinken är en nödvändig följd
af batteriets’slutning. Enär den rena zinken blefve för dyr att anskaffa och
syrans direkta (af den galvaniska strömmen oberoende) angrepp på zinken kan
väsendtligen förekommas genom anjalgameringen, vidtages ifrågavarande
operation, ej blott för besparing af zink utan äfven för att förekomma, att den
tillsatta syran för snart konsumeras för bildande af zinkvitriol. Vi hafva redan
nämnt, att batteriets förmåga att utveckla elektricitet hastigt sjunker, när den
fria syran inom detsamma blifvit konsumerad. På sådant sätt kan
amalgameringen sägas tjena äfven till den elektromotoriska kraftens bibehållande.
Amalgameringen kan utföras på tvenne sätt:
11’V
* Amalgamer äro metall-legeringar, bestående af qvicksilfver tillsammans med en annan
metall. Så förekomma guldamalgamer, silfveramalgamer, zinkamalgamer m. fl. De ädla
metallerna utbringas ofta ur sina malmer genom tillsats af qvicksilfver, med hvilket de bilda
ett amalgam, som frånskiljes, och hvarur den üdla metallen sedermera fås genom glödgning,
dervid qvicksilfret förflygtigas. Till beläggning på speglar används tenn-amalgam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
