Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Batteriet och dess skötsel - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
detta syre vatten samt utfäller metalliskt qvicksilfver på lercellens botten. Den vid
qvick-silfversaltets sönderdelning friblifna svafvelsyran förenar sig med den nyss omnämnda
zinkoxiden till zinkvitriol.
Emedan den svafvelsyrade qvicksilfveroxidulen är svårlöslig i vatten, används detta salt
till strömmar, som ej skola vara särdeles starka, så att saltet hinner lösa sig i den mån det
skall leverera syre till det frigjorda vätet.
För strömmar, som skola vara starkare, används det lättlösligare oxidsaltet. Vid
oxidul-saltets användande har batteriet längre varaktighet.
Den elektromotoriska kraften hos Marié-Davys batteri uppgifves vara en god tredjedel
större än hos Daniells; deremot är motståndet nära dubbelt så stort, hvilken olägenhet kan
afhjelpas genom att gifva batteriet större dimensioner.
Det utfällda qvicksilfret kan användas för framställande af salt för nytt behof; om dess
noggranna tillvaratagande kan genomföras i praktiken, torde likväl vara ovisst.
KAP. III.
Om telegrafapparaterna och deras begagnande.
§ 25. Tangenterna eller nycklarne äro till sin konstruktion af tvenne slag,
nemligen s. k. »fjedertangenter» och »städtangenter».
Hos hvarje tangent har man att iakttaga tre hufvuddelar, nemligen:
häfstången,
klacken och
städet.
Häfstången är rörlig antingen på en axel, som går i lager, eller på tvenne
spetsiga tappar. Genom en fjeder, antingen lamell- eller spiralfjeder, bringas
häfstången, åt sig sjelf lemnad, i beröring med klacken. Genom att trycka på
»knappen» bringar man häfstången från hennes beröring med klacken till
beröring med städet.
Numera fördrager man att låta häfstången röra sig på en i lager lagd
axel framför att låta henne gå på tappar. Dessa sednare, inskrufvade genom
»sadeln», kunna visserligen med lätthet lossas eller tilldragas, samtj med
tillhjelp af ställmuttrar, klämmas i gänggången så, att de taga fäste; men
emellertid händer det alltemellanåt, att de lossna, hvaraf åter kan följa, att
häfstången faller ned, så att hon kommer i beröring med både klacken och städet
på en gång. Tilldragas tappskrufvarne åter för hårdt, så »hänger häfstången
upp sig", d. v. s. fjedern förmår ej återbringa häfstången till beröring med
klacken, efter det hon blifvit nedtryckt eller satt i beröring med städet, utan
stannar hon på vägen mellan städet och klacken utan att beröra någondera.
I förra fallet, eller då häfstången faller ned, blir batteriet slutet inom
stationen; i det sednare åter, eller då häfstången hänger upp sig, uppkommer inom
stationen ett afbrott, som förhindrar ström att gå in uti eller igenwn stationen.
Lamellfjedrar (raka och elastiska fjedrar) nyttjas numera sällan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
