Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om telegrafapparaterna och deras begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
• ■ -
båda platinaplnttornas kontaktytor bli med hvarandra parallela. Nu är slaget som största
Höjes eller sänkes klykan, bibehåller visserligen kontaktytan på städets arbetskontakt sitt
horisontala läge, men häfstångens läge förändras derhän, att kontaktytan på dess
arbetskontakt kommer i en viss lutning. Slaget förminskas sålunda till följd af klykans rörelse.
Var slagets storlek gjord så liten som möjligt, när klykans ställning var sådan, att
kontaktytan äfven på häfstångens arbetskontakt låg horisontalt; så kan det vid klykans höjande eller
sänkande inträffa, att de båda kontaktytorna till och med likasom komma i bänd mot
hvarandra. — Slagets storlek, lagom afpassad för en viss ställning af klykan, kan sålunda
behöfva omregleras, när klykans ställning ändras.
Man har äfven inrättat relaiserna så, att afståndet mellan ankaret och
elektromagneten regleras genom den sednares höjande och sänkande, medelst en
särskild häfstång. Vid denna konstruktion hade man således ej behof att
reglera slagets storlek på samma gång som afståndet mellan ankaret och
magnetpolerna ändrades, hvarförutom afståndets reglerande kunde med största
skyndsamhet verkställas. Mot konstruktionen har åter anmärkts, att
elektromagnet-benen kunna förskjuta sig af sig sjelfva, och att effekten vid regleringen är för
stor i förhållande till den kraft, som dervid används på den särskilda
häfstången (1). Denna konstruktion blef emellertid, kanske något för tidigt, lemnad åsido.
När relaisen erhållit sin känsligaste ställning, arbetar han för ganska svaga
strömmar. Men hvarföre skulle han ej i denna ställning äfven arbeta för
starkare strömmar? De starkare strömmarne måste naturligtvis mycket bättre än
de svagare förmå neddraga ankaret; och när kedjan sedermera öppnas, finnes
väl ej mera någon ström eller någon magnetism, hvadan ankaret då skulle komma
att af spiralfjedern aflägsnas frän magnetpolerna.
Den förra delen af påståendet är riktig; den sednare deremot ej.
Elektriciteten upphör ej att cirkulera uti elektromagnetlindningarne i samma
ögonblick ledningskedjan, vid afsändningsstationen, öppnas. Batteriet upphör
visserligen då att drifva ut elektricitet i ledningen, men den elektricitet, med hvilken
ledningen (linietråden) är laddad, urladdar sig fortfarande genom
elektromagnetlindningarne. Dertill komma extraströmmarne, hvilka uppkomma inom sjelfva
lindningarne och nu äro af samma riktning som hufvudströmmen. Men äfven
magnetismen, i och för sig betraktad, försvinner ej i samma tidsmoment, då
ledningskedjan för den elektriska strömmen öppnas. Om t. ex. magnetismens styrka
var = 100, nyss innan kedjan öppnades, så nedgår derefter denna styrka ej
med ens till 0 utan passerar dessförinnan alla mellangrader af styrka, alldeles
på samma sätt som t. ex. en vattenpelare om 100 kubiktum, som befinner sig
uti ett upptill öppet rör, icke med ens försvinner ur röret, om i dess botten
göres ett afrinningshål, utan sjunker mer eller mindre hastigt och dervid
passerar alla storleksgrader från och med 100 kubiktum till och med 0. Huru
hastigt magnetismen försvinner ur ett jernstycke, beror af jernets större eller
mindre koercitivkraft. En magnetisk laddning = 1000 behöfver emellertid längre*
tid än en laddning af 100, för att i samma jernstycke gå ned t. ex. till 10,
nemligen så mycket längre tid, som laddningen 1000 behöfver använda för att
gå ned till 100.
Antages nu fjedern vara spänd så hårdt, att densamma jemnt och nätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
