Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Liniernas framdragande mellan stationerna; deras isolerande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
ganska väl samt blir af någon längre tids varaktighet. Dock har man numera
ånyo börjat använda den förzinkade tråden.
Der särdeles långa spänningar ifrågakomma, har man börjat använda tråd
af stål. Der telegraflinier framdragas ofvan jord i städer, använder man s. k.
taktråd, bestående af flera sammansnodda fina trådar af förzinkadt jern.
§ 36. Linietråden måste uppsättas så, att han, om möjligt, kommer att
ute på linien sakna ali ledande förbindelse med jorden, d. v. s. säj att han
blir »isolerad». Af de föregående kapitlen hafva vi inhemtat, hvarföre detta
är nödvändigt. Om nemligen tråden på något ställe ute på linien kommer i
ledande beröring med jorden, så går elektriciteten på detta ställe ned i jorden
till större eller mindre del (allt efter den olika lätthet, med hvilken strömmen
kan på detta ställe gå ned i jorden), i stället för att med oförminskad styrka
gå fram till den station, till hvilken ban har sin bestämmelse. En fullständig
isolering är likväl omöjlig att ernå redan af det skäl, att luften, i synnerhet
om han är fuktig, ifrån sjelfva tråden leder bort någon, om än ringa, del af
elektriciteten.
Tråden måste derföre, der han uppbäres från marken, hvila på ett oledande
ämne. Han måste tillika ligga temligen högt, dels för att ej vara till hinder
på de ställen, der fri passage bör finnas för t. ex. vägtrafik, dels ock för att
ej vara lätt åtkomlig för illvilliga eller okynniga personer.
Närmast till buds för trådens uppbärande stå stolpar af trä. Om dessa
äro torra, erbjuda de visserligen en ganska god isolation, men vid regn eller
fuktig väderlek upptaga de vatten eller fukt, som igenom eller utanpå dem leder
elektriciteten. Isolation erhålles sålunda ej genom trådens omedelbara angörande
vid trästolparne. leke heller veta vi något annat ämne, som lämpar sig på en
gång för trådens uppbärande och för hans isolerande. Vi måste derföre träffa
särskilda anordningar för de särskilda ändamålen.
För trådens uppbärande torde trästolpar vara den minst kostsamma
inrättningen; och redan vid de första telegrafanläggningarne blefvo de också dertill
använda. Men om ock trästolparne äro särdeles billiga att anskaffa, blifva de
likväl ganska dyra att underhålla. Utsatta för vattnets och luftens omvexlande
inverkan, taga nemligen stolparne snart röta, synnerligast vid jordbandet, så
att de efter någon tids förlopp behöfva stöttas eller ock på nyssnämnda ställe
afsågas, för att derefter nedsättas i jorden med den del som förut befunnit sig
närmast ofvan jordytan. Om 6 à 10 år äro sådana stolpar alldeles obrukbara.
Denna olägenhet vid trästolpars användande kan likväl förebyggas.
Träet består af fibrer, växtsafter och en liten mängd oorganiska eller
oförbränneliga ämnen (aska). Träfibrerna i och för sig äro ganska varaktiga, men
af växtsafterna bringas de under vissa förhållanden snart i förruttnelse.
Växt-safterna böra således aflägsnas ur träet eller också försättas i sådant tillstånd,
att de ej vidare befordra röta.
Safternas fullständiga aflägsnande ur trämassan är nästan omöjligt att
åstadkomma. Deremot kan man genom kemiska medel förebygga förruttnelsen.
Till de s. k. »antiseptiska» medel, som för sådant ändamål kunna begagnas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
