Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Liniernas framdragande mellan stationerna; deras isolerande m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
plyets yttersida nedrinnande vattnet en sammanhängande ledning endast till
kanten af paraplykupan, från hvilken det neddroppar och sålunda afbryter
sammanhanget i ledningen. De för telegraftrådens isolerande begagnade, efter
förenämnda princip inrättade isolatorer kallas gemenligen telegrafhattar.
Här i landet blefvo till en början använda isolatorer af guttaperka,
ungefärligen af sådan form, som fig. 61 visar. För deras fästande vid stolpen
inborrades i toppen af denna en oljad träpinne, på
hvilken guttaperkahatten nedtrycktes*.
Der tråden skulle ej blott uppbäras, utan äfven
fästas, för att, i händelse densamma på något ställe
ginge af, icke på för lång sträcka behöfva spännas
om, gjordes en s. k. rundtörn, d. v. s. tråden slogs
ett slag omkring hattens »hals», nedanom den på
halsen befintliga ringen.
Guttaperkan, hvilken äfven nu, ehuru ej till
telegrafhattar, har användning inom telegrafien, är en intorkad växtsaft, tagen från
ett träd, som växer i Ostindien. Guttaperkan har en särdeles stor
isolationsförmåga samt är lätt formbar och lätt att transportera. Emellertid har hon
visat sig vara otjenlig till linietrådens isolerande. Utsatt för luftens inflytande
förändras hon till sina beståndsdelar. Dessutom blir hon i solvärmen så
uppmjukad, att hon Tätt afskäres af tråden vid de förenämnda rundtörnarne. Efter
ett sådant uppmjukande spricka hatthalsarne sönder, äfven der rundtörnar icke
finnas. Guttaperkahattarne förmå således icke hindra regnvattnet att bilda en
sammanhängande ledning från tråden till pinnen och stolpen.
Derefter kommo glashattar (fig. 62) i bruk. De
uppsattes på stolparne på samma sätt som guttaperkahattarne,
nemligen förmedelst träpinnar. Glashattarne hafva visat sig vara
ganska goda isolatorer. Deras hufvudsakliga fel består uti
materialets skörhet. Glashattarne afsprängas ofta i rundtörnar,
en olägenhet som likväl kan lätt afhjelpas. Men emedan de
hafva den olyckan att vara eftersökta måltafior för
stenkastning, så blifva de snart sönderslagna. Der, såsom t. ex. vid
jernvägar, linietillsynen är tillräcklig för hattarnes skyddande
mot okynne, låta de väl begagna sig, fastän de uti
isolationsförmåga öfverträffas af de porslinshattar, som numera
användas, men hvilka ock äro betydligt dyrare.
Guttaperkahattar utbyttes emot glashattar omkring år 1856.
Glashattar efterträddes af porslinshattar. För att skydda dessa mot okynne,
skulle de omgifvas med en jernbeklädnad, hvars kupa tillika skulle förvara den
innanför befintliga isolatorn mot regn.
Så tillkommo de hattar, som äro afbildade i fig. 63. Till isolerande ma-
* Efterföljande framställning om de olika slagen af isolatorer inläres endast så till vida,
att lärj ängen kan redogöra för hnrn en i handom lemnad eller till figuren ntvisad isolator
anbringas för sitt ändamål, huru tråden angöres vid isolatorn o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
