Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Sedan nu lindningarne blifrit så justerade, att inverkan på nålen från dem båda är lika
«tor, om strömmen är lika stark i dem båda — hvilket alltid är fallet när eu och samma
odelade ström går igenom dem —: så återstår att justera de båda lindningarne så, att
motståndet inom den ena blir lika stort som motståndet inom den andra. För sådant ändamål
förena vi nu den ena lindningstrådens begynnelseända med den andras slutända samt den
förras slutända med den sednares begynnelseända. Den ström vi nu insläppa uti lindningarne
delar sig samt verkar från dem fortfarande i motsatt riktning på nålen. Vi veta förut, att
om strömmen i båda lindningarne är lika stark, så gifver nålen ej något utslag; och skulle
det nu inträffa, att nålen ej gifver något utslag, så utvisar detta, att strömmen i båda
lindningarne är lika stark, hvilket åter bevisar, att motståndet i dem båda är lika. I sådant
fall behöfs ingen vidare justering. Men om, såsom vanligen inträffar, nålen gifver ett utslag,
så utmärker detta förhållande, att strömmen i den eua lindningen är starkare än strömmen i
den andra, hvilket åter kommer sig deraf, att motståndet i den förra är mindre än motståndet i
den sednare. Hvilkendera lindningen har mindre motstånd och derföre utöfvar starkare verkan
på nålen, utrönes derigenom, att den ena lindningen aflägsnas ur ledningen, så att strömmen
kommer, hel och hållen, att gå genom den andra. Gifver nu nålen utslag åt samma håll
som nyss, så är det i den qvarvarande lindningen, som motståndet är för litet. Genom tråd,
som tillsättes utan att uppläggas på någondera af de förr omnämnda upplindningsramarne,
tillökas nu motståndet i sistnämnde lindning så mycket, att nålen ej gifver något utslag,
när ström insläppes i båda lindningarne, på förut nämndt sätt kombinerade bredvid
hvarandra. Denna tillsatta tråd upplägges i horisontala hvarf på rullen rr’ (figg. 107, 108);
när tråden blifvit sålunda upplagd, utöfvar strömmen från densamma ingen inverkan på nålen,
hvadan den förut åvägabragta justeringen, i afseende på lindningshvarfven, sålunda ej blir
rubbad genom den för motståndets justering tillsatta tråden. Denna tråd bör vara af samma
slag som den till lindningshvarfven begagnade; i motsatt fall skulle den vid en viss
temperatur åvägabragta justeringen i afseende på motståndet icke visa sig korrekt vid annan
temperatur. Den vid sistnämnde justering tillsatta tråden bör
för öfrigt, till förekommande af inverkan från
extraström-mar uti densamma, på rullen r r’ helst uppläggas
bifila-riskt, d. v. s. så att den ström, som i densamma släppes
in, kommer att i ena hälften gå i motsatt riktning mot
i den andra hälften.
Skulle vid justeringen så inträffa, att den lindning,
som, när en och samma odelade ström går j[i motsatt
riktning) genom båda afdelningarne, utöfvar för stor inverkan
på nålen, har för litet motstånd, så kan det, till
undvikande af för stora trädmassor på den undre ramen och
rullen, vara skäl att till ifrågavarande lindning på öfre
ramen lägga så många hvarf i motsatt riktning, att
olikheten, vare sig uti inverkan på nålen eller nti motstånd, börjar jemna ut sig.
Vill man efteråt pröfva en differentialgalvanometer, så upphäfver man först
förbindelsen mellan ytterkontakterna a och d (fig. 106), förenar i stället a med b (eller c) samt tager
d och c (eller b) till ytterkontakter för den ström, som i instrumentet insläppes.
Lindningarne äro nu förenade efter hvarandra så, att en och samma ström från dem verkar i
motsatt riktning på nålen, hvilken följaktligen ej bör gifva något utslag. Derefter förbindas
a och d ånvo med hvarandra och förenas dessutom, medelst en gröfre koppartråd,
ytterkontakterna b och c sinsemellan. För den ström, som nu insläppes, utgöra nu de förenade
a och d den ena vtterkontakten samt de förenade b och c den andra. Ej heller nu bör
nålen gifva något utslag.
De båda sinsemellan förbundna kontakterna a och d (fig. 106), från hvilka
de båda lindningstrådarne utgå, kallas differentialgalvanometerns gemensamma
Fig. 108.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
