Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
vid vägning. De båda trådlindningarne motsvara de båda vågskålarne.
Likasom man på den ena vågskålen lägger det, som skall vägas, och på den andra
vigterna; så förenar man med den ena lindningen det motstånd, som skall
mätas, och med den andra de för jemnvigtens åvägabringande erforderliga
motståndsenheterna. Likasom den vid vågbalansen fästade visaren gifver tillkänna,
när balansen kommit i jemnvigt; så tillkännagifver ock den vid magnetnålen
fästade visaren, när magnetnålen kommit i jemnvigt. Likasom en våg kan
vara mer eller mindre känslig; så kan ock differentialgal vanometern vara mer
eller mindre känslig. Strömmens styrka inverkar ej vidare på mätningen, än
att densamma kan åvägabringa större eller mindre känslighet hos
differential-galvanometern. Sjelfva mätningen beror nemligen endast deraf, att strömstyrkan
inom reostatgrenen är lika med strömstyrkan inom ar-grenen, oafsedt huru stor
denna strömstyrka är • i och för sig. Häraf finner man, att mätningen är
oberoende af den polarisation, som vid dess verkställande kan inom batteriet eller
annorstädes uti den gemensamma ledningen ega rum.
När differentialmätning skall företagas, inställes först galvanometern ej
endast så, att lindningshvarfven komma i den magnetiska meridianen, utan ock
så att nålens nordända blir vänd mot norr (af stoppstiften kan nemligen nålen
hindras att inställa sig i magnetiska meridianen). Fortast får man instrumentet
inriktadt, om man vrider detsamma åt det håll, mot hvilket magnetnålen,
medelst tryck med visaren mot ena stoppstiftet, synes sjelf vilja vrida detsamma.
Mer än ett halft hvarf kan man då ej behöfva vrida instrumentet, innan nålen
kommer i tillfälle intaga sitt naturliga jemnvigtsläge. Instrumentet anses hafva
intagit sin rätta ställning, när visarens ända befinner sig rätt öfver en midt
emellan de båda stoppstiften befintlig skorra uti det metallstycke, i hvilket
stoppstiften äro inskrufvade.
Ledningarne insättas i den ordning, att den poltråd, som går till
gemensamma kontakten, fästas vid denna kontakt först när de öfriga ledningstrådarne
blifvit insatta. Reostatens samtliga proppar äro på förhand urtagna. Hvad
man först behöfver veta, är mot hvilketdera stoppstiftet visaren slår, när
motståndet i reostatgrenen är för stort, För att nu med säkerhet få detta
motstånd för stort, göra vi för ett ögonblick afbrott i reostatledningen. Visaren
slår då starkt mot det ena stoppstiftet (kalla detta a)*. Sedan ledningen åter
hopfogats, tillses om visaren fortfarande slår mot samma stoppstift; i motsatt
fall är reostatens hela motstånd mindre än det motstånd, som skall mätas. Vi
antaga emellertid, att visaren slår mot samma stoppstift (o). Då förbistänges
först största reostatrullen, dernäst den näst största o. s. v., så länge visaren
fortfar att slå mot samma stoppstift («). Men om vid någon proppinsättning
visaren i stället slår emot det andra stoppstiftet (b) eller, efter några
oscillationer ställer sig emellan de båda stoppstiften, dock närmare det sednare (i);
* Sknlle härvid inträffa, att nålen icke alis rör sig, så är det antingen afbrott äfven i
a-ledningen eller i den gemensamma ledningen, eller ock är det af någon annan anledning,
som batteriet ej gifver ström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
