Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
stone der man försummar korrektionen, använda så stort batteri som möjligt. Men, ämnar
man åvägabringa korrektion, och kan man ej fullt tillförlitligt uppskatta batteriets motstånd,
bör man helst undvika att få B särdeles stort i jemförelse med r. I allmänhet blir
bestämningen osäker, när x är temligen litet.
g 63. Vid mätningar af förevarande slag bör man gerna hafva en nyckel insatt i
batteriledningen. När nyckeln ej är nedtryckt, går strömmen från den polarisation, som kan finnas
qvar efter närmast föregående kompensering, hel och hållen genom de båda
differentialgalvano-meterlindningarne på sådant sätt, att han från dem båda verkar i samma riktning på nålen.
Vill man vid kompenseringen i möjligaste mån undvika inverkan af polarisationen, bör
man i batteriledningen hafva insatt en polvändare, helst för vef (fig. 113). Med den i figuren
prickade vefven vrides den cirkelrunda skifvan så, att medelst de på denna fästade båda
mes-singsskenorna antingen kontakterna a och d, sinsemellan, samt b och c, sinsèmellan, eller ock
att kontakterna a och b, sinsemellan, samt c och d, sinsemellan, bli förenade. Den ena
batteripolen är insatt vid o, den andra vid c; från b går ledning till gemensamma kontakten i
differentialgalvanometern samt från d till den andra utgreningspunkten. Allt efter vefvens läge
kommer alltså positiv ström att gå till gemensamma kontakten i galvanometern och negativ
ström till den andra utgreningspunkten, eller tvärtom. När nu polarisation i en viss riktning
uppkommit, kan man neutralisera densamma genom att kasta om batteripolerna samt hålla
nyckeln nedtryckt antingen helt hastigt eller under en eller annan sekunds tid eller möjligen
något längre. När derefter i batteriledningen göres afbrott, utvisar galvanometern, huruvida
någon polarisationsström ännu är för handen eller ej.
Man skaffar sig nu först ett kompenseringsresultat med polarisation; derefter beräknar
man, på sätt här ofvan blifvit visadt, det högsta antal reostatenheter, som kan komma i
fråga att fråndragas. Vidare minskar man reostatens motstånd med detta" antal reostatenheter.
Polarisationen bortskaffas. Nu efterser man, huru nålen förhåller sig för hufvudströmmen
och med det i reostaten förminskade motståndet. Skulle, mot förmodan, dervid inträffa, att
nålen, nnder det nyckeln hålles nedtryckt, först rör
sig åt ena sidan, men derefter går öfver till den
motsatta, så är reostatens motstånd för stort — nemligen
så mycket, att motståndet i x-lcdningen behöfver hjelp
af den derstädes uppkommande polarisationen, för att
kunna föra nålen till eller förbi 0". Skulle berörde
förhållande ej inträffa, ökar man efter hand
reostatens motstånd, intilldess att nålen kommer att röra
sig först åt ena hållet och derefter åt det andra.
Naturligtvis måste man mellan alla dessa försök
depola-risera æ-Iedningen. När man afpassat
reostatmotstån-det så, att nålen gör endast en knapt märkbar rörelse
åt ena hållet, innan hon går öfver åt det andra, kan
man anse kompenseringen någorlunda riktig. Dock
är det nu erhållna kompenseringsresultatet alltid något större än det verkliga motståndet i æ.
Der s. k. laddningsströmmar förekomma, kan man likväl ej anse ifrågavarande rörelse
hos nålen såsom bevis på en i det närmaste riktig kompensering.
I allmänhet torde det dock vara säkrast att verkställa mätningen med ett starkt batteri,
hvars motstånd man temligen tillförlitligt utrönt, samt att- låta polarisationen bli så fullständig
som möjligt och, sedan kompenseringen, under det att batteriet fortfarande hålles slutet, visat
sig beståndande, afläsa kompenseringsresultatet och detsamma i enlighet med förestående
formler korrigera. Det direkt aflästa kompenseringsresultatet och det korrigerade anses då såsom
gränsvärden, emellan hvilka det rätta värdet befinner sig.
Vid afiedning8mätningar å telegrafledningar, vare sig öfverjordiska eller andra, bör man
hafva batteriets kolpol stäld till jorden.
Det vanliga sättet att med bussol bestämma motståndet i en vätskepelare består deruti,
att man först sluter ett (konstant) batteri genom bussolen och en viss längd af vätske-
Fig. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
