Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Telegrafering på sluten kedja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
ock håller ned nyckeln. Mellanstationen skrifver till ändstationen på vanligt
sätt, likväl, i händelse felet utgöres af afledning, med iakttagande deraf, att
linietråd, som går åt den sida, på hvilken afledningen är belägen, bör under
denna telegrafering vara urtagen ur åskledaren.
Yid afbrott böra de stationer, mellan hvilka afbrottet finns, stänga den
felaktiga linien till jorden i åskledaren. Mottagningsapparaterna komma då att
ligga nere. Ledningarne kunna vara så inrättade, att korrespondens härefter
kunde obehindradt ega rum på hvardera liniedelen. För sådant ändamål
skulle på hvarje station finnas en omkastare, hvars ena ställning ej gjorde
någon rubbning i ledningarne, men hvars andra ställning åstadkom afbrott i
ledningarne för den genomgående strömmen ända tilldess att nyckelns häfstång
träffat städet, genom hvilken beröring de båda linierna blefve förenade (i
stället för att vid omkastarens vanliga ställning båda linierna blefve förenade med
jorden genom häfstångens beröring med städet). Men som fel i ledningarne
nu mera sällan förekomma, om stationsledningarne hållas i godt stånd, så torde
behofvet af en omkastare ej vara så stort, att man har skäl att insätta ett
dylikt instrument förr, än man lyckats gifva det sådan konstruktion, att det ej i
något fall kan föranleda hinder i korrespondensen, såsom om man t. ex. skulle
glömma att återgifva detsamma den rätta (normala) ställningen, när den andra
ställningen ej vidare behöfs.
När förenämnda arbetssätt på sluten kedja används, kan man lätt träffa
en anordning, som gör att skriften från samtliga stationerna höres lika stark.
Med de ledningar, vi nu sednast framställt, få vi naturligtvis den svagaste
strömmen, när någondera af ändstationerna telegraferar. Tänka vi oss en station
belägen alldeles midt på linien, kunna vi, genom att mellan städet och jorden
insätta ett passande motstånd, åvägabringa samma svaga ström, när sådan
station telegraferar.
För att få hvilken station som helst att likasom förflytta sig till liniens
midt, så snart häfstången nedtryckes; kunna vi laga så att ett motstånd
kommer in i den kortare linien, så snart häfstången upphör att vara i
direkt beröring med klacken. För sådant ändamål låta vi de båda
elektromag-netlindningarne vara förenade: icke direkt, utan genom klacken och häfstången,
när dessa beröra hvarandra, eller genom ett mellan dem insatt motstånd, när
de äro åtskiljda. Den lindning, som är i förening med den kortare linien*
ledes till klacken; den andra lindningen ledes till häfstången. Ett motstånd, lika
med skilnaden mellan de båda liniernas motstånd, insättes mellan klacken och
häfstången. Så länge häfstången ligger an mot klacken, är det insatta
motståndet förbistängdt. Strömmen går då från ena lindningen genom häfstången
och klacken till den andra lindningen, utan att försvagas af det insatta
motståndet. Tryckes åter häfstången ned, så har den ström, som kommer från
den kortare linien, sedan ban passerat det ena elektromagnetbenets lindningar,
ingen annan väg till häfstången (och jorden) än genom det insatta motståndet.
Om begge batterierna äro lika starka, bli derföre strömmarne i begge
ledningskedjorna på ömse sidor om den mellanstation, som trycker ned sin nyckel, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
