Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Om dubbeltelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
från ledande förbindelse med henne. Deremot ligger fjederns fria ända an emot
en öfverböjd del af häfstången, hvilken förbindelse dock upphäfves, t. ex. när
man trycker denna ända af fjedern nedåt. Under häfstångens rörelse träffar
ifrågavarande ända af fjedern ett städ, i figuren markeradt såsom en pilspets.
Såsnart fjedern stöter emot och sålunda kommer i förbindelse med detta städ,
upphäfves dess beröring med häfstången. Under ett ytterst kort tidsmoment
är fjedern i ledande förbindelse både med häfstången och med städet.
Hvardera emottagningsinstrumentets båda lindningar äro i fig. hvar för
sig utmärkta. När nyckelhäfstången på stationen A tryckes ned och fjedern
först träffar städet, blir batteriet under nyss antydda ytterst korta tidsmoment
slutet inom stationen genom reostaten r. Så snart fjederns ledande förbindelse
med häfstången upphört, går strömmen i riktning emot mottagningsapparatens
inro sida, delar sig der så, att ena delen går genom linielindningen ut på linien
och den andra delen genom kompensationslindningen och motståndet x. Är nu
detta sednare motstånd lika med motståndet uti linien tillsammans med
motståndet uti linielindningen och det reducerade värdet af motståndet uti
reostaten r och kompensationsledningen vid stationen B (hvars nyckelhäfstång
nu antages befinna sig i hviloläget), så kommer på stationen A lika stark
ström att gå fram genom linielindningen som genom
kompensationslindningen. Derest de båda sednare lindningarne bestå af lika många och i
förhållande till jernkärnan temligen lika belägna hvarf, kommer alltså utgående
strömmen att bli utan inverkan på mottagningsapparaten på telegraferande
stationen A. Kompenseringen fortfar äfven när lamellfjedern å nyckelhäfstången
vid B upphört att vara i ledande förbindelse med samma häfstång och i stället
kommit i ledande förbindelse med städet. I stället för reostatmotståndet r har
nemligen då på denna station batteriets motstånd inkommit i ledningen; och
batteriets motstånd är = r. Men i öfvergångsögonblicket är motståndet
emellan lamellfjedern och jorden endast hälften af det motstånd, som eljest finnes
inom denna del af stationsledningarne vid B. Emedan motståndet i
batteriet och följaktligen äfven i reostaten r är obetydligt i förhållande till
motståndet inom den öfriga delen af hithörande ledning (från utgreningspunkten på
stationen A till lamellfjedern vid B), blir dock motståndsvariationen i dess
helhet uti linieledningen från A ganska obetydlig. Den är dessutom af ytterst
kort varaktighet. Kompenseringen för utgående ström blir alltså mycket god,
ehvad läge nyckelhäfstången på stationen B än må innehafva. Detsamma
gäller ock om kompenseringen för inkommande ström. Denna är nemligen af lika
styrka, om lamellfjedern är i ledande förbindelse med häfstången eller med
städet på ankomststationen. Endast i det ytterst korta öfvergångsögonblicket kan
inkommande strömmen vara något starkare. På sådant sätt erhålles en med
hänsyn till motstånden särdeles fullkomnad kompensering. Men kompensering
kan för öfrigt vara erforderlig äfven med hänsyn till andra förhållanden.
Å sidd. 67, 68 hafva vi redan nämnt, att en linietråd antager en viss
laddning af elektricitet, innan den konstanta strömningen inom densamma
vidtager, äfvensom att tråden, sedan förbindelsen med batteriet upphört, urladdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
