Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•244
på förhand befintliga elektriska partiklarne komma sålunda de, som befinna sig
vid dess med jorden direkt förbundna ända, att först nedgå i jorden. Vid denna
ända uppkommer alltså en elektrisk strömning, innan någon af de af batteriet
indrifna partiklarne hunnit komma fram till liniens motsatta ända. Vid den
elektriska strömmens uppkomst fortplantar sig följaktligen sjelfva rörelsen
skyndsammare än de elektriska partiklarne.
I fråga om »elektricitetens hastighet» vid slutningen af en galvanisk
ledningskedja, bör man, såsom af det redan anförda framgår, noga skilja emellan
rörelsens fortplantningshastighet och de elektriska partiklarnes
förflyttningshastighet. Såväl det ena som det andra slaget af hastighet är af flera
omständigheter beroende och torde alltså ej kunna, annorledes än med hänsyn till
dessa omständigheter, till siffran bestämmas.
Det elektriska eller, kanske rättare, det elektrostatiska trycket i särskilda
punkter af en ledare undersökes med kondensator och galvanometer ungefär så
som man medelst manometer undersöker det hydrostatiska trycket i särskilda
punkter af en vattenledning eller gastrycket i en gasledning. Man sätter
kondensatorns ena beläggning i förbindelse med den punkt på ledningen, om
hvilken är fråga, den andra beläggningen i förening med jorden. Från nyssnämnde
punkt på ledningen inströmmar då elektricitet i kondensatorn, ända tilldess att
trycket i denna blifvit lika med trycket i den punkt på ledningen, från hvilken
tillströmningen eger rum. Mängden af denna elektricitet uppskattas på grund
af det utslag, som af densamma förorsakas uti en i ledningen till kondensatorn
insatt galvanometer (Thomson’s). Den kan äfven uppskattas på grund af det
utslag, som erhålles, om kondensatorn urladdas genom galvanometern. Trycket
kan nemligen anses proportionelt mot den mängd elektricitet, som genom dess
inverkan stötes in i kondensatorn; och denna elektricitetsmängd är proportionel
emot sinus för halfva den utslagsvinkel, som i galvanometern erhålles, när
elektriciteten ögonblickligen passerar genom galvanometerlindningarne.
Om man, sedan en konstant strömning inträdt i ledningen, företager en
undersökning af nyssnämnde slag, finner man trycket vara störst invid den
(positiva) med linien förbundna batteripolen. Derefter aftager detsamma, allt
efter som man kommer längre in på linieledningen. Der denna öfvergår till
jorden är trycket = 0, förutsatt att något ledningsmotstånd i sjelfva öfvergången
ej är för handen.
Anm. Det tryck, hvarom här talas, är egentligen att betrakta såsom en trycktillökning
utöfver det tryck, under hvilket ’ektriciteten förekommer i jorden och öfriga kroppar i
deras normala elektriska tillstånd. Analogt härmed är det förhållandet, att det tryck,
manometern utvisar (på t. ex. en gas- eller vattenledning), utmärker det tryck, hvarmed trycket
i ledningen öfverskjuter det vanliga atmosfertrycket.
Omkastas batteriets polriktning, så att den negativa polen blir förenad
med linien, den positiva med jorden; så verkar batteriet förtunnande på den
elektricitet, som finns uti linietråden. Trycket på de särskilda elektriska
partiklarne blir då på batterisidan mindre än på den motsatta sidan. Till följd
deraf strömmar nu elektricitet ifrån tråden till batteriet; och ersättes den ur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
