Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•254
•-T-Visb ......................................<">•
4
i hvilka formler faktorn —. såsom oväsendtlig vid bestämning af relativa
värden, blifvit utesluten.
Riktigheten af antagandet, att medelvärdet af S skulle under uppladdningen
vara inverse proportionelt mot B-\-L, har emellertid här ej blifvit ådagalagd;
och föregående deduktion är sålunda till sin giltighet oafgjord. Emellertid kan
densamma få gälla såsom ett slags förklaringsgrund till den äfven på empirisk
väg funna lagen, att, när batteriets motstånd är jemförelsevis så litet, att det
kan lemnas utan afseende, laddningstiden (för en kabel) är proportionel mot
qvadraten af ledarens längd*.
Emedan vi ej ens kunna försöka att i en formel sammanföra alla de
faktorer, af hvilka laddningens storlek i en luftledning betingas, kunna vi ej heller
åvägabringa ett fullständigt uttryck för laddningstiden i fråga om en dylik
ledning. Är hela ledningen väl isolerad, finna vi emellertid, att äfven för en
luftledning af så stor utsträckning, att batteriets motstånd kan lemnas utan afseende
vid sidan af den yttre ledningens, laddningstiden måste vara proportionel mot
qvadraten af ledningens längd — förutsatt att denna ledning till alla delar
utgöres af samma slags ledningstråd. Göres ledningen t. ex. dubbelt så lång,
så blir motståndet dubbelt så stort och följaktligen de elektriska partiklarnes
rörelsehastighet förminskad till hälften, hvarjemte dubbelt så mycket elektricitet
åtgår till laddningens fullbordande. Huru hastigt det elektriska ämnet än rörer
sig uti en ledare, behöfver det dock en viss tid för att fortplanta sig in i
ledningen ; och det är påtagligt, att t. ex. en dubbel mängd elektricitet, som
inkommer och fortplantar sig i en ledare med en till hälften nedsatt hastighet,
behöfver fyrfaldig tid för att aflagra sig å ledaren.
Man har trott sig kunna antaga, att laddningens storlek och sålunda äfven
laddningstiden för en luftlinie tilltager proportionelt mot qvadratroten ur
ledningstrådens diameter. Riktigheten af detta antagande är emellertid ej
nöjaktigt ådagalagd eller genom försök af tillräcklig omfattning bekräftad.
I det förestående har varit förutsatt, att elektricitetens rörelsehastighet har
varit likformig under hela laddningstiden. Sådant är likväl ej förhållandet.
Denna hastighet är nemligen, både när ledningskedjan är öppen och när hon
är sluten, större i början än vid slutet af ifrågavarande tid. Det torde dock
ej vara lämpligt att här söka inrymma äfven denna omständighet i räkningen.
De iakttagelser, som blifvit gjorda vid försöken att på experimentel väg
bestämma laddningstiden, bekräfta emellertid de här, hufvudsakligen i fråga om
kabelledningar, anförda formlernas riktighet.
* Att motståndet mot den i yttre ledningen, under ofvan gjorda förutsättning,
inströmmande elektriciteten måste under laddandet af en ledare af dubbel längd i medeltal vara
dubbelt så stort som vid laddandet af en ledare af enkel längd, synes emellertid vara
påtagligt redan deraf, att medel-längden af den kolonn af elektriska partiklar, som i förra fallet
måste under laddningsprocessen undanskjutas af den i ledaren inträdande elektriciteten, är
dubbelt så stor som medellängden af den pelare, som i sednare fallet måste undanskjutas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
