Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Omkastade strömmar; polariserade mottagningsapparater; snabbtelegrafering; Wheatstone's avtomatiska telegraf; Siemens polariserade mottagningsapparat för Indo-Europeiska telegraflinien; dubbelstiftsapparaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•273
När år 1848 dels firman Siemens Halske dels D:r Kramer, hvilka hade
åtagit sig utförandet af underjordsledningar från Berlin till Frankfurt am Main
och Cöln, ville sätta i gång telegraferingen på dessa linier, voro de ej i stånd
att åvägabringa en signalering med nöjaktig hastighet. Med största möda och
endast ganska långsamt kunde man meddela sig mellan Potsdam och
Magdeburg. Till en början fruktade man, att isolationen ej var tillräckligt god; men
man fann snart, att telegraferingen gick sämre, när isolationen visade sig vara
som bäst. Kramer omnämner, att han mången gång, för att få ett telegram
lättare befordradt, måste på några tusen fots afstånd från stationen anbringa
en afledning.
Man sökte på flera sätt förklara denna motgång. Den, som först
fram-stälde den rätta förklaringsgrunden, synes vara D:r Kramer.
Äfven i Danmark anlades, i början af 1850-talet, en underjordisk
telegrafledning af betydligare längd. Samma telegraferingssvårigheter uppstodo
naturligtvis der.
På luftlinier gick telegraferingen väl och obehindradt, så länge man
åt-nöjde sig med så stor telegraferingshastighet, som kunde åstadkommas för hand.
Men med denna hastighet var man ej länge belåten.
Kedan på 1840-talet hade Morse sökt åstadkomma snabbtelegrafering
genom att anordna aftelegraferingen på mekanisk väg.
Till hvarje bokstaf använde han en plåtbit, hvars ena kant var likasom
tandad; och motsvarade tänderna bokstafvens elementer. På t. ex. den till
bokstafven A använda plåtbiten funnos 2, genom tomrummet efter ett urklippt
stycke åtskiljda tänder, den ena tre gånger bredare än den andra. Sålunda
bildades typer, hvilka, när de skulle användas, sattes i en messingsfattning,
som stod i förbindelse med den ena batteripolen. Den andra batteripolen var
stäld till jorden. Mot typerna släpade ändan af en fjeder, som stod i
förbindelse med linien. Listen med typerna fördes hastigt fram under fjedern, som
då bildade kontakt med listen så snart någon tand passerade under fjedern.
Befann sig fjedern öfver ett tomrum, blef deremot ledningen afbruten. Sålunda
uppkommo mer och mindre långvariga kontakter, omvexlande med afbrott.
Härigenom erhölls Morse-skrift på den vid mottagningsstationen särdeles fort
löpande rimsan.
Skriften blef emellertid osäker. Orsaken dertill bör man, såsom vi nu
veta, ej söka endast uti kontakternas opålitlighet. När strömmar af lika
riktning hastigt följa efter hvarandra uti en och samma ledning, hinner tråden
under mellantiden ej urladda sig så tillvida, att magnetismen i
mottagnings-instrumentet förminskas så mycket, att fjedern rår draga häfstången tillbaka,
innan närmast påföljande strömmen börjar att tillöka magnetismen. Jernets
koercitivkraft bidrager naturligtvis till förlängandet af den för magnetismens
aftagande till en viss grad af styrka erforderliga tiden. Till följd af dessa
omständigheter komma tecknen att hänga tillsammans, när telegraferingshastigheten
blir stor i förhållande till liniens längd m. fl. förhållanden.
En telegraflinies urladdning försvåras, vid vanlig morsetelegrafering, dels
Nyström. Lärobol i Telegrafi. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
