Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nåltelegrafer; magneto-induktionsnyckel; visaretelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•331
något håll mellan fjederhakarne och steghjulet. Om den ena eller andra
fjeder-haken, oaktadt skrufvarnes noggranna inställande, hoppar öfver någon tand,
erfordras ihland, att fjedern genom böjning spännes något litet hårdare.
Skruf-varne i elektromagnetens poländar få icke ställas nära intill ankaret, utan måste
hållas så långt aflägsnade derifrån, som apparatens känslighet kan medgifva.
När de skola justeras, böra försöken göras med både stort och litet yttre
motstånd, tilldess visaren går lika bra i båda fallen. Det beror ofta blott på en
hårsmån m.er eller mindre på den ena polskrufven, om visaren följer med lika
bra på alla "bokstäfver eller icke. Om den vill stanna på Ö i stället för på †,
ligger felet antingen i dessa skrufvars oriktiga ställning, eller deri, att
strömmen är ledd i orätt riktning genom elektromagnetlindningarne. Visarens
justering sker lättast, om den uppställes särskildt med ledningstrådar till apparatfodret.
Minst en gång i månaden behöfva apparaterna öfverses och tapphålen uti
induktionsapparaten smörjas, på det icke apparaterna skola fara illa. Stålringen
på induktorrullen, på hvilken kontaktfjedrarne släpa, får icke smörjas med olja
utan med talg eller ister, hvilket derefter till största delen afgnides, så att den
metalliska kontakten derstädes icke blir osäker.
Nödvändigt är att tillse, att förbistängningskontakten under vefvens tapp alltid
fullgör sin tjenst, emedan, om telegraferingen skall kunna gå obehindradt, ingen
induktors trådlindning får finnas i ledningen mer än den afsändande stationens.
Ganska ofta plägar det inträffa, att en del af stålmagneterna släpar emot
induktorsrullen, hvilket fel då genast måste afhjelpas genom att lägg^ något
tjockare mellanlägg emellan de ifrågavarande stållamellerna och
messingsstånda-ren än det som finnes förut. Får sistnämnde fel fortfara, tilltager det hastigt.
Vefven går då mycket tungt, och apparaten tager skada. Det kan till och med
inträffa, att flera tänder på kugghjulet afbrytas, till följd hvaraf åter äfven
drifven kan bli förstörd. När stålmagneterna löstagas, böra de läggas antingen
hvar för sig eller med motsatta poler emot hvarandra, på det att de icke må
upphäfva hvarandras magnetism.
Ett fel, som mera sällan inträffar, är biledning mellan lindningshvarfven
• på induktorsrullen, hvilket plägar gifva sig tillkänna derigenom, att induktorn
visar stark verkan på egen visare (vid telegrafering inom stationen) men är för
svag att öfvervinna större motstånd. Ett tydligt tecken till sådan biledning är,
att vefven går mycket tungt och induktorsrullen under vefvens kringdragning
kännes häfta vid magneterna lika starkt när linien är öppen eller afbruten, som
när apparaten är förbistängd. I sådant fall behöfver tråden undersökas och
ibland omlindas.
Vid telegraferingen bör vefven jemnt kringföras, utan ryckningar. Endast
när man behöfver öfvergå från en bokstaf till den närmaste derintill, erfordras
en hastigare rörelse. För att beteckna siffrorna i den inre ringen brukar man
hålla vefven stilla dubbelt så länge som för bokstäfverna. Vid hvarje ords slut
stannar man med vefven öfver korset, för att afvakta mottagande stationens
svar: »förstådt», hvilket utmärkes medelst en kringdragning, eller »icke
för-stådt», hvilket utmärkes medelst tvenne slag kring hela taflan.» v
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
