Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nåltelegrafer; magneto-induktionsnyckel; visaretelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•336
När, såsom här, de på hvarandra följande strömslutningarne äro sinsemellan
af lika lång varaktighet och åtskiljas af sinsemellan lika långa tidsintervaller,
kunna ströminsläppningarne följa ganska raskt på hvarandra. Så lång
varaktighet måste emellertid intervallerna hafva, att urladdningsströmmen hinner gå
ned under den intensitet, vid hvilken tyngden i, sedan ankaret blifvit
attra-heradt, utöfvar lika stark verkan på häfstången som magnetismen.
§ 115. Afsändningsapparaten på Siemens och Halskes här ofvan beskrifna
visaretelegraf sättes i gång för hand; mottagningsapparaten drifves helt och hållet
medelst elektricitet, Den kramerska visaretelegrafen har en och samma apparat
för såväl aftelegrafering som afläsning af skriften; och drifves urverket till denna
apparat medelst en tyngd samt regleras till sin gång medelst elektriciteten.
Antalet olika konstruktioner å visaretelegrafer är ganska stort. Vi vilja
här uppräkna några och dervid meddela en flygtig antydan om grunderna för
konstruktionen.
Till Wheatstone’1 s visaretelegraf\ hvars konstruktion fullbordades 1840,
användes i början trenne ledningstrådar, af hvilka en dock snart utbyttes mot
jordledningen. Aftelegraferingsapparaten gick medelst handkraft. Med denna
apparat kastades strömmen in omvexlande på de båda linierna, hvilka stodo i
förbindelse med hvar sin elektromagnet. De båda elektromagneternas ankaren
voro sammankopplade sinsemellan så, att de befunno sig vid hvarsin ända af
en tvåarmad hafstång, på midten uppträdd å en axel, på hvilken äfven var
fästadt ett steghjulsankare, hvars ändhakar följaktligen gingo upp och ned, allt
efter som ena eller andra elektromagneten attraherade sitt (elektromagnetiska)
ankare. Steghjulsankaret utlöste ett tandadt hjul (steghjulet), insatt i ett urverk,
hvarje gång samma ankares ena eller andra ända med dertill hörande hake
rörde sig uppåt; men på samma gång rörde sig motsatta ändan nedåt samt grep
med sin hake något framför en annan tand å hjulet, så att detta stadnades,
sedan det roterat en half tandbredd. På samma gång arreterades
bokstafs-visaren, hvilken var fästad å samma axel som steghjulet, och för öfrigt hela
urverket, hvilket drogs af en tyngd. Nämnde visare flyttades alltså steg för steg
(bokstaf efter bokstaf) utefter omkretsen af en cirkelrund tafla, allt efter som
steghakarne hunno röra sig upp och ned, hvilket åter berodde deraf, att än den
ena än den andra elektromagneten — allt efter som ström insläpptes i ena
eller andra lindningstråden — attraherade sitt ankare.
Afsändningsapparaten bestod af ett hjul, vridbart i vertikalplanet och i
omkretsen urtaget så, att de genom urtagningen uppkommande utsprången voro
lika breda som mellanrummen dem emellan. Detta hjul kommunicerade med
ena polen af ett batteri, hvars andra pol — sedan den tredje tråden blifvit
indragen — var stäld till jorden. Tvenne släpfjedrar, kommunicerande med
hvarsin linietråd, tangerade skiftevis utsprången å hjulet; och erhölls sålunda
vid hjulets kringvridning skiftevis ström i ena och andra tråden och följaktligen
äfven skiftevis i ena och andra elektromagneten på mottagningsstationen; till
följd hvaraf åter på denna det ena och andra ankaret attraherades skiftevis.
Vid omkretsen utaf afsändningshjulet voro alfabetets bokstäfver utsatta så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
