Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•349
på ’den apparat (t. ex. en elektromagnet), som vid mottagningsstationen skall
verkställa papperets tryckande emot bokstafshjulet, när bokstafven F befinner
sig vid antryckningspunkten. Naturligtvis bör antingen häfstångsarmen eller
städet kunna fjedra sig, så att verkets gång ej afbrytes till följd af deras
sammanstötande.
På samma sätt skulle man kunna utställa städ, motsvarande hvarje annan
bokstaf, så att, under det att bokstafshjulet med den derpå anbragta
häfstångsarmen gör ett omlopp, samtliga bokstäfverna blefve synliga på rimsan vid
mottagningsstationen.
Målet, att kunna telegrafera bokstäfverna i hvilken ordning som helst, vore
likväl ej härigenom vunnet. Till den ändan måste samtliga städen vara rörliga
så, att de efter behag kunna flyttas undan, att häfstången ej når fram till dem,
samt flyttas fram, att häfstången under sitt omlopp kommer i kontakt med dem.
En härför lämplig tillställning bör lätteligen kunna åvägabringas.
Vill man t, ex. telegrafera ordet »nej», framflyttas först det städ, som
träffas af häfstången, när bokstafven n befinner sig vid antryckningspunkten,
derefter, sedan detta städ fullbordat sitt värf och flyttats tillbaka, det städ, som
träffas af häfstången, då bokstafven e befinner sig vid antryckningspunkten,
o. s. v.
Man kan med samma framgång anbringa häfstången på en annan axel,
som utvexlar med bokstafshjulet så, att häfstången fullbordar ett omlopp på
alldeles samma tid som bokstafshjulet. Denna nya axel kan ställas vertikalt.
Häfstången kommer då att få sin rörelse i ett horisontalplan. De särskilda
städen placeras under detta plan; och det städ, som skall bilda kontakt med
häfstången, upplyftas så mycket, att det träffas af den.
Klaviaturet på ett fortepiano utgör en ganska passande model för en dylik
lyftinrättning. Tangenterna äro i förbindelse med städen så, att den första
tangenten lyfter det städ, som kommer i kontakt med häfstången, när
bokstafven A befinner sig vid antryckningspunkten. Närmaste tangent åter lyfter det
städ, som bringar ström i linien, när bokstafven B har samma läge o. s. v.
I öfverensstämmelse härmed märkas tangenterna med bokstäfverna A, B, C etc.
Man torde sålunda inse, att, om man trycker på främre delen af t. ex.
tangenten F, så kommer ett städ att höja sig och bilda kontakt med
häfstången, just som bokstafven F på afsändningsstationens bokstafsbjul befinner sig
i antryckningspunkten. Men just i samma ögonblick innehar bokstafven F på
mottagningsstationen äfven enahanda läge, och i samma ögonblick får den
elektriska strömmen tillfälle att verka på den tillställning vid mottagningsstationen,
medelst hvilken han åstadkommer pappersrimsans ögonblickliga tryckande mot
ifrågavarande bokstaf.
Häfstången är för öfrigt så inrättad, att hon vid passerandet öfver ett
upplyftad! städ af detta lyftes med sin yttre ända något i höjden. Hon kan
nemligen vid sin inre ända leda sig för sådan vertikal rörelse. Till följd häraf
kan man äfven anbringa en klacktillställning. Då nemligen häfstången ej är
upplyftad af ett städ, hvilar hon mot ett metallstycke, som är isoleradt från så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
