Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•354
röres af 8. När åter S passerat öfver k, skjutes öfre ändan af k ytterligare
så mycket utåt af den bakre, mer utspringande ändan af ee’, att haket då ej
längre utgör något hinder för k att med den framspringande delen, hvaruti
spiral-fjedern är fästad, inlöpa uti öppningen s. Skulle k fortfarande hållas uppe,
tilldess att 8 återkommer till den öppning, hvaruti k sticker upp, så kommer den
uppstående ändan af k att träffas hvarken af e eller S. Skulle den
telegraferande försumma att låta städet k falla ned, sedan S bildat kontakt mot
detsamma, så uppstår följaktligen likväl ingen kontakt mellan städ och hafstång,’
när S derefter passerar k.
Denna nyckeltillställning lärer emellertid icke gifva fullt pålitliga och i rätt
tidsmoment inträffande kontakter. Med anledning deraf har den på sednare
tiden modifierats derhän, att den rörelse af nyckeln S, som af dess
sammanträffande med ett städ föranledes, öfverflyttas på en vanlig morsenyckel, hvilken
med sin häfstång, klack och städ ingår i ledningen i stället för den här ofvan
beskrifna tillställningen. Sålunda undvikes äfven batteriets slutning inom sig
sjelft vid nyckelns öfvergång från klack- till städläge och tvärtom med deraf
följande gnistbildning, hvilken olägenhet för sig dock kunde
på enklare sätt afhjelpas.
Yi skola nu antyda den verksamhet, som den elektriska
strömmen har sig förelagd vid apparatens användande. Yid
mottagningsstationen har strömmen att gå igenom lindningarne
på en elektromagnet, konstruerad så, som fig. 215 visar. I
stället för den vanliga förbindningen medelst ett stycke mjukt
jern äro elektromagnetbenen nedtill förenade medelst en stark
stålmagnet NS. Benens öfra ändar blifva till följd häraf
tvenne sinsemellan oliknämniga magnetpoler. Strömmen
inledes i lindningarne i sådan riktning, att den permanenta magnetismen
upphäfves eller förminskas af den genom strömmen åvägabragta elektromagnetismen.
Verkan af magneten N S på jernen inuti elektromagneterna kan modereras
medelst ett stycke mjukt jern, som lägges öfver magnetens båda ben och af
magneten sjelf qvarhålles. Allt efter som detta flyttbara ankare skjutes högre
upp mot magnetpolerna eller längre ned ifrån dem, blir magnetens inverkan på
jernen i rullarne mindre eller större. Spännfjedern r (fig. 216) måste alltid, för
att när som helst kunna fullgöra den funktion, som här nedan omnämnes,
inne-hafva en viss grad af spänning. Med hänsyn härtill måste den permanenta
magnetens inverkan på jernen i eléktromagneterna åtminstone vara så stor, att
dessa jern förmå qvarhålla ankaret n, när detta kommer dem helt nära. Den
elektriska strömmens styrka åter måste vara åtminstone så stor, att den förmår
så till vida upphäfva den genom induktion från den permanenta magneten
åvägabragta magnetismen uti jernen i rullarne, att fjedern r blir i tillfälle att kasta
ankaret uppåt. Är strömstyrkan liten, bör derföre läget af det flyttbara ankaret
vara sådant, att den inducerade magnetismen endast nätt och jemnt är
tillräcklig för ankarets qvarhållande i det nedre läget. En dylik känslig reglering
lämpar sig emellertid äfven för starkare strömmar, hvilka endast så mycket
Fig. 215.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
