Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Kabelundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•437
att half tension inträdt; och den tid, som åtgår härför, är mått för
isolations-ämnets ledningsmotstånd, utan afseende på kabelns längd.
För att reducera tidmåttet till reostatmått, verkställes undersökning af ett
större kabelstycke på båda sätten, hvarigenom en reduktionsfaktor erhålles.
Vid undersökning med elektrometer, likasom i allmänhet vid undersökning
af kablars isolation, böra de blottade ändarne af ledningstråden öfverdragas
med paraffin, så att urladdning från dem till (den fuktiga) luften ej må komma
till stånd.
Om ledningstråden är väl isolerad, kan för urladdning till half tension
erfordras 1 timmas tid eller mera. Det är derföre af vigt att på grund af den
urladdning, som eger rum under en viss, kortare tid, kunna beräkna hur lång
tid åtgår för urladdning till half tension.
För sådant ändamål bör man på förhand hafva genom särskilda försök
utrönt, hur stor relativ tension de olika gradtalen utmärka.
Huru i fråga varande uträkning verkställes, med begagnande af formeln
för beräkning af ränta på ränta, är redan (sid. 431) visadt.
Thomsons reßex-dektrometer (fig. 274, följ. sida) består af 4 ihåliga
messings-qvadranter, af hvilka 2 och 2, som vid centrum vända spetsarne midt emot
hvarandra, äro sinsemellan förenade. Öfver de fyra qvadraterna sväfvar en
bred nål af aluminium, hvilken nål uppbäres medelst en tråd af rått silke,
hvilken tråd åter är fästad vid en bygel, som är isolerad från qvadranterna.
Från nålen uppgår en aluminium-skifva, vid hvilken silkestråden är fästad; och
dessutom är vid denna skifva fastgjord en liten spegel, som på sin baksida bär
en magnetiserad synålsbit, hvilken gifver aluminiumnålen riktkraft. Från den
sistnämnda nedhänger en platinatråd uti ett under qvadranterna befintligt
glaskärl, vanligen innehållande koncentrerad svafvelsyra. Öfver de nu uppräknade
delarne är stäld en glaskupa. Ledande förbindelse utifrån med såväl hvardera
qvadrantparet som svafvelsyran och den sväfvande nålen erhålles medelst 3.ne
under bottenplanet befintliga messingsarmar (af hvilka endast två äro synliga i
figuren). Den arm, som leder till svafvelsyran samt till den sväfvande nålen,
kommunicerar med den förra medelst en särskild platinatråd.
Om sistnämnda arm sättes i förbindelse med en positivt elektriserad kropp,
erhåller såväl sjelfva armen som svafvelsyran och aluminium-nålen en positiv
laddning. Har nu instrumentet blifvit inriktadt så, att aluminium-nålen befinner
sig midt öfver ett qvadrantpar, och bibringas äfven detta (medelst tillhörande
messingsarm) en positiv laddning, så repelleras nålen ur sitt läge, mer eller
mindre i den mån repulsionen förmår öfvervinna den lilla magnetnålens
riktkraft. Har tillika det andra qvadrantparet erhållit en negativ laddning, så
understödjes nyssnämnde repulsion af attraktionen från det negativt laddade
qvadrantparet. Glaskärlet under qvadranterna är utvändigt beklädt med stanniol
samt hvilar på instrumentets bottenplåt, hvilken icke är isolerad från jorden.
Detta glaskärl utgör sålunda en leydnerflaska. Den såsom inre beläggning
använda koncentrerade svafvelsyran tager, som bekant, till sig vatten ur luften
och håller sålunda denna torr inuti instrumentet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
