Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•485
Ju närmare en linie kan sättas intill en landsväg deremot, desto lättare
är det i allmänhet att under resa utefter densamma iakttaga liniens beskaffenhet.
Emellertid låter det sig icke alltid göra att med en telegraflinie följa landsvägen.
Der denna gör skarpare krökar måste nemligen linien ofta aflägsna sig ifrån
densamma. Dock bör man aldrig, i syfte att erhålla en så rak liniesträckning
som möjligt, aflägsna sig allt för mycket från vägen, aldra minst, der
angränsande marken ligger lägre än vägen eller skog tillstöter på andra sidan om
linien, så att man ifrån ett åkdon på vägen skulle komma att med synlinien
öfver nedersta tråden och de till densamma hörande hattar träffa marken eller
träden i stället för horisonten öfver dem. Linien bör emellertid icke brytas
under skarpare vinklar än 160 grader, äfven om endast eri eller ett par trådar
komma att på densamma uppläggas. Motses ett större antal trådar, böra
bryt-ningsvinklarne göras trubbigare (större).
Stolpnedsättningen måste föregås af ordentlig utstakning, dervid raka
käppar af minst 6 fots längd nedsättas i marken, der stolparne skola ställas. Afståndet
mellan stolparne tages vanligen 180 à 200 fot. Der trådantalet blir stort, bör
stolpafståndet göras mindre, än der trådantalet blir litet. A en-trådig (rak) linie
skulle stolpafståndet kunna utsträckas ända till 300 fot. Bestämmande här vid
lag äro ock lokala förhållanden, hvilka ofta föranleda afvikelse från det för en
linie bestämda normalafståndet. Der linien går fram i odlad mark, böra
stolparne ställas så, att man under såväl sjelfva byggnaden som vid blifvande tillsyn
och reparationer gör minsta möjliga ohägn. Äfven markens större eller mindre
tjenlighet för beredande af pålitligt fäste åt stolparne bör vid utstakningen tagas
i betraktande. Der linien brytes, bör stolpafståndet förminskas, hvarförutom, i
synnerhet der trådantalet är stort, stolparne stöttas eller stagas.
Vid linieutstakning erfordras i första rummet godt öga för
terrängförhållandena. Genom att med minsta möjliga krökningar på linien följa en slingrig väg
tillräckligt nära, om ock linien dervid måste gå öfver vägen en eller flera gånger,
åvägabringas en solidare byggnad, än om man under äflan att undvika
väg-öfvergångar bryter linien fram och tillbaka. Men ehuru vinkelstolpar i
allmänhet kunna anses såsom svaga punkter å en linie, bör man å andra sidan ej
draga i betänkande att bryta linien, der så behöfs, vare sig för att bibehålla
dess öfverskådlighet från vägen eller för att kunna bereda säkert jordfäste åt
stolparne. Der linieriktningen måste ombytas under skarpare vinkel än det för
liniens brytning tillåtna minsta gradtal, fördelas öfvergången på två eller flera
stolpar. På ju flera stolpar en dylik öfvergång fördelas, desto trubbigare bli
brytningsvinklarne vid de särskilda stolparne utan afseende på stolpafståndet i
den brutna linien (kurvan), hvilket sednare åter betingas af kurvans större eller
mindre längd. Ju längre man går fram med raka linier, desto mindre blir alltså
stolpafståndet i kurvan; ju förr man åter börjar brytningen af linien, desto
större blir nämnde stolpafstånd. Ju skarpare (mindre) brytningsvinkeln vid
hvarje stolpe tages, desto mindre bör stolpafståndet vara i kurvan. Afståndet
mellan sista och näst sista stolpen i den raka sträckningen får ej vara större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
