Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•500
och otätheter, till följd hvaraf fuktigheten, omvexlande med den atmosferiska
luften, får tillträde till trämassan. Äfven förkolningen af ytan är ej särdeles
verksam. Man har derföre, såsom i kap. V blifvit nämndt, måst underkasta
stolparne inre behandling.
Lufttorkning under längre tid så ock torkning medelst artificielt värme
kan på sätt och vis hänföras till dylik behandling. För virke, som skall
användas i fria luften, är torkning dock föga verksam. Man måste derföre söka,
om möjligt, ur träet aflägsna växtsaften eller ock på kemisk väg göra densamma
oskadlig. För sådant ändamål plägar man förfara på tvenne till anordningarne
väsendtligen olika sätt. Det ena förfaringssättet består deri, att virket inlägges
i jernplåtscylindrar, som tillslutas lufttätt, hvarefter, sedan luften pumpats ur
dem och ur det inlagda virket, en vätska af tjenlig beskaffenhet (t. ex. kreosot)
intappas i cylindrarne och genom starkt tryck — åstadkommet medelst
pumpverk — drifves in i virket. Vätskan kommer härvid så mycket lättare in i
virket, som dettas porer förmedelst den föregående luftpumpningen blifvit
likasom öppnade för densamma. Det andra förfaringssättet åter går ut derpå, att
impregneringsvätskan drifves i fibrernas längdriktning genom virket, från den
ena ändan till den andra, utan att någon föregående evakuering af virket
erfordras. Vatten, som förut finnes i virket, äfvensom, till större eller mindre del,
växtsaften drifves då undan, för att vid stolpens ena ända utträda ur
detsamma. I träets porer inkommer i stället impregneringsvätskan, hvars
beståndsdelar vanligen ingå olöslig kemisk förening med de för handen varande
hartsartade ämnena samt afsätta sig uti och tilltäppa porerna. Doktor Boucherie
begagnar den sednare metoden, med kopparvitriollösning till impregneringsvätska.
Det först omnämnda sättet är förbundet med betydlig kostnad för
impreg-neringsanstaltens anläggande. Så kostade t. ex. impregneringsanstalten i
Braunschweig 20,000 Thaler (öfver 50,000 kronor). Såsom impregneringsvätska
använder man vid detta förfarande antingen en utspädd lösning af klor-zink (zink
upplöst i saltsyra) eller ock flyktiga oljor, som fås vid destillation af stenkolstjära.
Det andra sättet, kalladt impregnering à la Boucherie, är det som för
telegrafstolpar allmänt används. Ursprungligen verkställde (år 1837) Dr.
Boucherie denna impregnering med tillhjelp af tvenne inom trämassan verkande
krafter: kapillaritet och endosmos. Det är dessa krafter, som inom det växande
trädet drifva växtsafterna från rötterna till toppen. Men äfven hos det fälda
trädet fortfara de att verka. Om ett sådant träd ställes med rotändan i en
saltlösning, sprider sig denna genom trä-massan uppåt. I en poppel lär
kopparvitriollösning under en tid af 7 dagar hunnit suga sig upp 95 fot.
Direktören för det Norska Telegrafverket har i öfverensstämmelse härmed
verkställt impregnering på det sättet, att, sedan ett hål borrats vid stolpens
rotända, en portion kopparvitriol blifvit lagd deri och hålet derefter tilltäppts
med en plugg. Vatten, som dragit sig upp i stolpen, har löst vitriolen, hvilken
derefter trängt uppåt.
I stället för ett hål anbringar man i stolpen vanligen 7 à 8. Hålen riktas
ej mot stolpens kärnlinie utan något förbi denna, t. ex. så att, om man från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
