Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•535
Emot 2011,5 fots radie och 200 fots stolpdistans svarar, form. (26), en brytningsvinkel
af 174° 18’3", hvilken vi emellertid påträffa enligt våra tabeller afrundad till 174° 20’. låtom
oss nu pröfva, om med detta (afrundade) värde för brytningsvinkeln, formelu (29) gifver
ungefär samma värde på d, som det vi nyss, med begagnande af stolpdistansen, erhållit
medelst formeln (28). Enligt formeln 29 erhålla vi
2000 + V-2000 = 1.,454 fot
sin. 87° 10
eller, om endast en decimal upptages, 11,5 fot (såsom förut).
De frågor, å hvilka kan erhållas svar genom transformation af formlerna (28) och (29),
torde vara utan praktiskt intresse.
§ 176. Det tredje hufvudsakliga materialet för liniebyggnad är isolatorerna.
Såsom i kap. V blifvit nämndt, betingas en isolators ändamålsenlighet
hufvudsakligen deraf:
1:0 att massan är i möjligaste mån oledande;
2:0 att massan är fullkomligt tät, så att hon ej kan ur luften taga till sig
fuktighet;
3:o att isolatorns yta är så glatt och jemn, att dess förmåga att
kondensera fuktighet är så liten som möjligt;
4:0 att formen är sådan, att vattenaflagring vid regn ej kan bilda en
sammanhängande ledning från tråden till jernkroken;
5:0 att formen tillika är sådan, att vägen mellan tråden och kroken,
tagen längs efter isolatorns yta, blir så lång som möjligt, samt att den af
kupornas omkrets betingade bredden af denna isolationsväg är så liten som
möjligt;
6:o att värmeutstrålningen från de inre isolationsytorna i möjligaste mån
förekommes;
7:0 att isolatorerna lämpa sig väl för både fastgöring vid krokarne samt
trådens uppbärande och fästande; och
8:0 att de äro lätt åtkomliga för rengöring (invändigt).
Dessutom är att taga i betraktande, i hvad mån konstruktionen kan afse
beredande af skydd mot okynne.
Till massa uti isolatorerna använder man numera allmänt s. k. äkta porslin.
Hufvudmaterialet till porslin är den s. k. porslinsleran (kaolin), en produkt
som uppkommit genom förvittring af fältspat och likartade mineralier,
hufvudsakligen ur pegmatitgranit. Kaolinen förekommer i Cornwall, vid S:t Yrieux i
trakten af Limoges samt inom åtskilliga orter i Tyskland. Denna lera är,
såsom de flesta andra slag af leror, mer eller mindre formbar (plastisk). Enär
man emellertid ej kan åvägabringa den för porslinslerans smältning erforderliga
temperaturen, måste man till densamma sätta flussmedel, såsom fältspat eller
kalkmineralier, hvilka i finmalet tillstånd blandas omsorgsfullt med den genom
slamning från åtskilliga inblandningar renade leran. Vanligen tillsättes äfven
större eller mindre mängd qvarts, beroende af kaolinens halt af kiselsyra.
Porslinsmassan formas i degigt tillstånd antingen för fri hand på drejskifva eller,
med tillhjelp af schabloner, medelst inpressning i formar. Enär porslinspjeserna
krympa vid bränningen, böra dimensionerna vid formningen tilltagas större, än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
