Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. (Tilläggs-kapitel.) Olsens bokstafstrycktelegraf; kompenseringsinrättning till Carlanderska apparaten; brandtelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•578
eger rum för bildandet af en prick (eller af ett kortare mellanrum), uppbringa
laddningen till den styrka, hvarmed laddningen uppträder efter den
ströminsläppning, som egt rum för bildandet af ett streck (eller af ett större mellanrum).
Wheatstone’ska kompenseringens företräde består hufvudsakligen deruti, att den
kan moderera uppladdningen under en långvarigare ströminsläppning utan att
den kommer att nedsätta uppladdningen under ströminsläppningar af kortare
varaktighet.
Emellertid är äfven Carlanderska kompenseringen utan tvifvel ganska
nyttig. Det synes dock, som om den skulle kunna vinna något derigenom, att, i
synnerhet när ett batteri med litet motstånd, begagnas, ett reostatmotstånd
införes äfven i batteriledningen. Derigenom skulle nemligen kompenseringen kunna
bli verksammare, utan att batteriet behöfver shuntas särdeles skarpt. (Vill man
äfven här undvika ali shuntning, så ligger det nära till hands att låta
häfstången C, när hon nalkas sitt yttersta läge uppåt, verka på den mötande
fjedern så, att en reostat inkommer i hufvudledningen, i stället för att densamma
till denna bildar en grenledning.)
§ 188. Brandtelegrafer. Ej endast inom de större och på samma gång
vanligen äfven på ett mot eldfara mera betryggande sätt bebygda städerna, uti
hvilka eldsläckningen oftast ombesörjes af en särskild, kasernerad brandkår,
utan ock inom de för det mesta med trähus bebygda mindre kommuner, hvilkas
brandkårer bestå af hela eller större delen af den arbetsföra manliga
befolkningen, betingas möjligheten att kunna förekomma större brandskador
väsendt-igast deraf, att eldsläckningen så skyndsamt som möjligt kommer i gång.
Härvid förutsättes åter eldsvådans signalerande inom kortaste möjliga tid, efter det
att densamma blifvit bemärkt. För sådant ändamål inrättas brandtelegrafer,
afsedda att, skyndsammare än medelst budskickning, om utbrott af vådeld
befordra underrättelse antingen direkt till brandstation, å hvilken större eller
mindre del af kåren är kasernerad, eller ock till vaktstation (t. ex. å
poliskontor eller i kyrktorn), från hvilken den egentliga utryckningssignalen (genom
klämtning, larmskott o. d.) ombesörjes. Der (inom större städer) kasernerad
brandkår är fördelad på flera stationer, begagnar man sig af särskild telegraf,
vanligen visaretelegraf, för att till de öfriga stationerna fortskaffa underrättelse
af förevarande slag från den station, till hvilken signalen om faran först
inkommer. På detta sätt åvägabringas utryckning utan att man behöfver oroa
personer, som ej hafva att taga befattning med släckningen.
Den ursprungliga signaleringen eger rum från s. k. brandskåp, hvilka äro
på flera ställen inom de särskilda stadsdelarne tillgängliga. De äro på olika
sätt inrättade, allt efter som man med dem afser att:
1:0 meddela underrättelse endast derom, att eldsvåda uppstått, utan att
lokalen närmare angifves; eller
2:0 att äfven gifva tillkänna, inom hvilken stadsdel eller till och med i
trakten af hvilket brandskåp elden utbrutit.
Till brandskåpet bereder man sig tillträde t. ex. genom att slå sönder
en glasruta, innanför hvilken antingen signaleringsinrättningen direkt påträffas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
