Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i den högpolitiska frågan. En af de talare som gingo längst
i sina yrkanden var Chydenius; han ville icke veta af någon
benådning. Skickligt försvarade han för öfrigt mössornas
och sekreta utskottets formella ståndpunkt i saken gentemot
talarne af det motsatta lägret.
Diskussionen inleddes af biskop Lamberg, som
framlade alla de viktigaste skälen för hattarnes åsikt: sekreta
utskottet hade icke rätt att slutligt afgöra ett så betydande
ärende som detta; utskottet hade för licentierandet af de
fyra äldre riksråden icke anfört annat än att de, jämte andra,
skulle vållat det pommerska kriget, men härför hade de vid
senaste riksdag erhållit decharge; då utskottet kunnat
eftergifva de tre yngre riksråden deras fel, så kunde ständerna
benåda äfven de fyra äldre, som dessutom voro ålderstigne
och om fäderneslandet högt förtjänte män. Prosten
Haartman, finne, kyrkoherde i Loimijoki, uppräknade de
«förseelser» till hvilka riksråden gjort sig skyldige och förklarade
dem alla ovärdige ständernas förtroende. Efter honom
uppträdde Chydenius med ett yttrande, som i sak bemöter
biskop Lambergs skäl och för öfrigt kännetecknas af den
radikala, demokratiska uppfattning af samhällsförhållandena
som han redan tidigare i tal och skrift förfäktat. Protokollet
återgifver hans yttrande på följande sätt:[1]
Hr Comminister Chydenius ansåg denna saken för så vigtig,
att all verkställighet af lag för framtiden häruppå beror. Det
vore väl Hr Comministern obekant, om Herrar Riksens Råd fått
decharge för hvad de med sina rådslag före sista Riksdag skadat
Riket. Men om ock så vore, blifver likafullt rättvisa, att den,
som ånyo felar sedan eftergift skett, bör anses såsom mera
brottslig, än den, som första gången sig förbryter. För öfrigt
och som Secreta Utskåttet funnit sig endast ad notitiam kunna
till Plena uppgifva förevarande sak, kan den hos Plena icke i
något skärskådande komma, emedan sammanhanget och orsakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
