Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Borgareståndet dömde Kierman till förlust af ämbete och
burskap, en månads fängelse vid vatten och bröd samt
lifs-tidsfangelse på Marstrand, Lefebure till förlust af burskap
och en månads fängelse vid vatten och bröd jämte
förbud att vistas i Stockholm eller på annan riksdagsort, och
bröderna Grill till böter, Claes Grill dessutom till tre års
förlust af borgerlig näring. Adeln, som ursprungligen omfattat en
mildare åsikt, förenade sig med borgareståndet för att undgå
en sammanjämkning af de skiljaktiga besluten, den där kunnat
blifva än hårdare för de brottslige. Ständernas dom utföll
sålunda i öfverensstämmelse med borgareståndets mening.1)
Man plägar skarpt klandra ständerna och det rådande
partiet dels för domens drakoniska beskaffenhet, dels och
framfor allt för det godtyckliga förfarandet att afgöra målet
genom ett ständerbeslut i stället för att hänvisa det till
vanlig domstols behandling enligt laga former.2) Detta
klander drabbar naturligtvis i hög grad äfven Chydenius,
men är det berättigadt?
Utan tvifvel var domen öfver växelassocierade, och
särskildt den dom Chydenius hade önskat, mycket sträng.
Frågan gäller emellertid huruvida den var för sträng eller
orättvis, och denna fråga synes oss icke kunna utan vidare
besvaras jakande.
Det kan icke bestridas att de anklagade gjort sig
skyldige ej blott till kontraktsbrott, för hvilket de af stora
deputationen, och i sista hand af ständerna, dömts att stånda
skadan (se ofvan, sid. 60), utan ock till bedrägligt förfarande.
Huru det slags bedrägeri som växelassocierade låtit komma
sig till last borde bestraffas, därom stadgade 1734 års lag
lika litet som någon allmän straffbestämmelse för
bedrägeribrott där förekom. Men af lagens tystnad följde ingalunda
strafflöshet. Tvärtom fordrade andan i 1734 års lag, såsom
ock särskilda där ingående straffbestämmelser för
bedrägeribrott det utvisade, att domaren skulle fylla den lucka inför
*) Malmström, a. a., s. 317 ff.
2) Se t. ex. Malmström, a. a., s. 320 ff., och äfven prof. Stavenows
framställning i Sveriges historia intill tjugonde seklet, bd 7, s. 310.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
