Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket på hans begäran meddelades de öfriga stånden, har
redan tidigare publicerats.[1] Kändt är jämväl att Chydenii
radikala åsikter i saken denna gång delades af borgare- och
bondestånden, men att han icke lyckades öfvertyga sitt eget
stånd, ej heller adeln, om riktigheten af den föreslagna
indragningen. Ett par af Chydenii ståndsbröder uttalade sig
visserligen sympatiskt angående hans memorial; sålunda sade
sig Kröger där finna «många beaktansvärda considerationer,
och sådana som anstå en medborgare», och Kraftman —
Chydenii kanske trognaste meningsfrände — ansåg ett
järnkontor i grund och botten öfverflödigt. Men ståndet beslöt
dock enhälligt, uppges det i protokollet, att bibehålla
järnkontorsfonden såsom sådan.[2]
Huru otillfredsställande denna utgång än må hafva synts
Chydenius, ansåg han sig dock ej böra afhålla sig från
detaljdiskussionen rörande järnkontorets blifvande
organisation. Tvärtom deltog han ifrigt i den, ja, ifrigare än någon
annan ståndsledamot.
Sekreta utskottet hade i § 1 af det nya reglementet
för järnkontoret föreslagit bibehållandet af den föga sakenliga
bestämningen att afgifterna för järnet, med hvilka kontoret
upprätthölls, erlades af köparne, icke af säljarne eller
brukspatronerna. Häremot uppträdde flere talare, som yrkade
på ändring därhän att säljarne skulle åläggas betala
afgifterna.
En egen ståndpunkt intog Chydenius. Han yrkade
nämligen på att hvarken säljare eller köpare skulle vara
nödsakad att betala afgiften. Han «refererade sig härvid»,
heter det i protokollet, «på sitt till Ståndet för detta ingifna
Memorial, och berättade tillika, att med första Järn-Contoirs
inrättningen så tillgeck, att de Brukspatroner, som behagade
och för sig funno nödigt att göra en slik inrättning,
förenade sig derom, då väl en ganska stor del af dem åtogo
sig afgiften; men då en allmän enighet och öfverenskommelse
eij stod att vinna; blef sedermera denna afgift köpare ålagd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
